Är det här framtidens ingenjörer? På förskolan Sagolandet i Stockholm övar barnen på matematiska begrepp redan från ett års ålder.
Elsa Ehnfors, Molly Meiling, Filip Shah och Emil Westholm Gunnare har precis fått av sig overallerna och kommit in på förskolan Sagolandet i Stockholm.
De går och sätter sig vid ett runt bord och börjar utforska de lerklumpar som ligger där. Någon stoppar i sugrör, en annan testar glasspinnar och en tredje smakar på leran. Det här är fyra av avdelningen Regndroppens 19 barn.
Man skulle också kunna kalla dem juniorforskare.
För enligt den reviderade förskoleplanen som trädde i kraft i somras ska det nu finnas ett ökat fokus på bland annat matematik, teknik och naturvetenskap.
Politikerna menar att barn måste rustas inför en framtid där tekniken utvecklas i rekordfart, hänsyn till miljön blir allt viktigare och vardagens alla valsituationer kräver att man kan räkna.
Men lek har inte ersatts av föreläsningar och hemläxor. I stället handlar det om att personalen på ett naturligt sätt ska lägga grunden för fortsatt lärande. Det kan till exempel handla om att använda ord som ”mera”, ”mindre”, ”lätt” och ”tungt”.
– Vi räknar också ”ett, två, tre” i olika situationer och allt det där handlar om att barnen ska vänja sig vid vad en talserie är. När de senare börjar skolan kommer de att ha en helt annan förståelse för begrepp som finns i matematiken, säger barnskötaren Lena Hammarlund.
Man skulle kunna tänka sig att vissa föräldrar sparkat bakut och ställt den retoriska frågan: ”Ska inte barn få vara barn?”
Men sådana reaktioner har Lena Hammarlund och hennes kolleger aldrig fått:
– Föräldrarna har snarare varit väldigt uppskattande. De gillar att deras barn gör något viktigt på dagarna.
Hon har arbetat inom barnomsorgen i 30 år och sett en märkbar förändring. Förr var det mer förvaring, i dag handlar det om att ta barnens vilja att lära på största allvar.
På Regndroppen har man till exempel jobbat med ett projekt där barnen utforskade begreppen ”lätt” och ”tungt”.
En och annan förälder blev väldigt förvånad när barnet, apropå ingenting, lyfte ett mjölkpaket vid middagen och sa:
– Tungt!
Men när Lena Hammarlund för första gången hörde talas om den reviderade förskoleplanen tänkte hon: ”Hur ska vi klara det här?”
– Sedan insåg jag att barnen redan gör det som förskoleplanen säger. De har en nyfikenhet som är sanslös och tror man på deras förmåga klarar de mycket mer än man först förväntat sig.