När Mats Edsgården, chef för internrevisionen inom Kriminalvården i Norrköping, för första gången blev chef kände han att han behövde stöd.

- Jag stod dessutom vid ett vägval i yrkeslivet.

Vid den här tiden, för två år sedan, saknade Kriminalvården ramavtal för coachningstjänster. Men Mats Edsgården fick en handfull förslag på coacher. Han kunde omedelbart stryka personer som hade gått in i väggen, hittat sig själva och utifrån det coachade andra.

- Det var inte det jag ville ha. Jag ville ha råd om hur jag ska agera som chef och i min nya roll.

Mats Edsgården ställde två tydliga krav. Coachen skulle vara erfaren och gärna ha jobbat inom statsförvaltning, dessutom skulle han eller hon bygga sin coachning på vetenskap.

- Det behöver inte vara en professor, men med enbart egna erfarenheter tror jag coachningen blir allt för ensidig. Jag behöver ett bredare register, en psykolog eller beteendevetare.
De flesta coacher har en hemsida. Där går det ganska lätt att se vilken bakgrund coacherna har och vad de erbjuder. Även om den vetenskapliga bakgrunden var viktig var det ändå magkänslan som fick sista ordet när Mats Edsgården valde coach.

Hade inte personkemin stämt så hade inte coachens bakgrund haft någon betydelse.

I dag träffar han sin coach en gång per månad. Han tycker att han har blivit en bättre chef tack vare coachningen.

Fredrik Emdén/Chef

Fler artiklar från tidningen Chef:

"Förändringar i små steg lyckas bäst"

Sätt stopp för offerspelet

Stoppa kollegans missbruk i tid