Sedan 2006 har 50 personer omkommit i arbetsolyckor på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar. 1.566 har skadats allvarligt, värst drabbade är montörer och maskinoperatörer. Två av tre har fått men för livet. Bland de värst drabbade är 20-årige Gustaf Seppelin Solli, som fick 55-procentiga brännskador efter att ha fått frätande kalk över sig på Nordkalks anläggning i Luleå.

Gustaf Seppelin Solli säger att han inte hade fått någon information om hur kalk kan reagera med vatten. Han kände inte till riskerna och hade inga skyddskläder. Alla de sju som jobbade vid olyckstillfället var inhyrda från fyra olika företag.

– Utvecklingen mot allt mer splittrade arbetsplatser med inhyrda och långa entreprenörsled hotar säkerheten, det behövs bättre utbildning och säkrare anställningar så att folk vågar ifrågasätta, säger Gustaf Seppelin Solli.

Den stora olycksökningen skyller IF Metalls ordförande Anders Ferbe delvis på de neddragningar som skett på arbetsmiljöområdet sedan 2006, då regeringen Reinfeldt tillträdde.

–Arbetsmiljöverket har fått rejält minskade resurser. Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med en tredjedel, vilket gått ut över antalet inspektioner. Sverige har nu nästan bara hälften så många arbetsmiljöinspektörer i förhållande till antalet anställda som ILO rekommenderar.

Andra viktiga orsaker är enligt industrifacket arbetsplatsernas slimmade bemanning, den stress det leder till, och de allt lösare och osäkrare relationerna på arbetsmarknaden.

När personalen till allt större del består av inhyrda, visstidsanställda och underentreprenörer, ibland i flera led, ökar kraven på arbetsgivarna att se till att samtliga på arbetsplatsen känner till alla risker och säkerhetsföreskrifter och har all nödvändig skyddsutrustning.

Att de inhyrda och visstidsanställda själva ställer sådana krav är mindre troligt, konstaterar Anders Ferbe:

– Hur många ställer krav på sin arbetsmiljö när det viktigaste är att få fortsatt anställning? frågar IF Metalls ordförande retoriskt.

Nära 1.200 skyddsronder som IF Metall genomfört på industriarbetsplatser visar på stora brister. Fyra av tio som arbetar med kemikalier saknar utbildning för det. Hälften av företagen gör ingen fysisk riskbedömning. Varningsskyltar saknas. Nära fyra av tio arbetsplatser saknar skyddsombud.

Metallfacket kräver nu att arbetsgivarna och fackklubbarna sätter sig ner och diskuterar vilka konkreta åtgärder som behövs på den egna arbetsplatsen.

På torsdagseftermiddagen uppvaktade IF Metall arbetsmarknadsminister Hillevi Engström med en namninsamling där 32.000 personer kräver nolltolerans för dödsolyckor på arbetsplatserna.

Även om arbetsmiljöansvaret ligger på arbetsgivarna anser IF Metall att även regeringen har ett ansvar för det förebyggande arbetet. Anders Ferbe riktar tre direkta krav till regeringen:

– För det första att det införs en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna, vilket kräver en konkret handlingsplan.

– För det andra att Arbetsmiljöverket ges ökade resurser så att fler arbetsmiljöinspektioner kan genomföras. För det tredje att det skapas ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor där arbetsgivare, fackliga organisationer och företagshälsovård kan få stöd. Vi vill att Sverige återigen ska bli ledande inom arbetslivsforskningen.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen tillbakavisar IF Metalls kritik, och påpekar att 2009 var ett år med relativt få allvarliga olyckor, på grund av finanskrisens kraftiga neddragningar, och att olycksökningen mellan 2009 och 2011 därför ska tas med en nypa salt.

"Utifrån tillgänglig statistik kan vi konstatera att antalet allvarliga arbetsolyckor i det långa perspektivet drastiskt minskat för att under 2000-talet stabilt ligga på en historiskt låg nivå." skriver Teknikföretagen i ett pressmeddelande.