– Allt går igen. Men den här gången har det gått lite fortare, säger han om dagens finanskris.
Jagad av journalister som absolut ville ha hans kommentar, halvsprang han från SEB:s huvudkontor på Kungsträdgårdsgatan till hemmet på Karlavägen.
Han stod anklagad för att avsiktligt ha satt en låg hyra på den bostad han hyrde av banken och därigenom skaffat sig en skattefördel.
Han var SEB:s guldgosse, med en imponerande karriär som tagit honom till rollen som koncernchef.
Som en del av släkten Wallenberg – hans mamma var kusin med Marcus Wallenberg – hade han aldrig drömt om att göra något annat än att jobba i banken.
Nu löpte han gatlopp. Bokstavligen.
Och inte blev det bättre av att Peter Wallenberg, familjen Wallenbergs huvudman, Marcus Wallenbergs arvtagare och bankens vice ordförande, tog sin hand ifrån honom.
Några veckor efter språngmarschen, en söndag i oktober 1989, knackade han på hemma hos bankens ordförande Curt G Olsson och meddelade att han lämnade sin post.
Nu, tjugo år senare, har han skrivit boken ”Jacobs stege – triumfer och nederlag i en bankmans liv”.
Knappt ett år efter avhoppet från SEB friades Jacob Palmstierna från alla misstankar om skattebrott i Stockholms tingsrätt.
Jacob Palmstierna har sett kriser komma och gå. Det som hände i Sverige i början av 1990-talet, när han kom till Nordbanken, påminner rätt mycket om den finanskris som pågår just nu.
– Allting går igen. Men den här gången har det gått lite fortare. Nu har vi ju världsnyheterna direkt in på kroppen, det går inte att komma undan, säger han och håller upp ett dagsfärskt exemplar av Financial Times.
Jacob Palmstierna menar att det inte bara är önskvärt med ett aktivt chefskap i kristid. Det är också lättare.
– Den chef som inte inser att han har större chans att ändra på saker under en kris är inte vuxen sin uppgift, säger han.
– Yttre hot för samman människor. Se till att ta till vara den atmosfären, de förväntningar som finns. Alla är medvetna om att det krävs förändring i kristid och har därför lättare att acceptera det.
Kriser skapar också förväntningar. En organisation känner av att något är på gång, även om det inte kommit några varsel.
– Den chef som inte kan leva upp till de förväntningarna tappar förtroende. Sanningen är det bästa vapnet. Se medarbetarna i ögonen och säg ”det här är nödvändigt”, säger Jacob Palmstierna.
Den chef som har varit med om kriser talar med större auktoritet och får större genomslag.
– Man kan ha en teoretisk insikt om att det kan gå åt helvete. Men har man inte varit med om det kan man inte bli tillräckligt övertygande.
Jacob Palmstierna blir 75 år i april och är fortfarande yrkesverksam.
– Jag njuter av att samverka med professionella människor.