Med Thomas Prytz som ny högste chef för Bracke Forest föll alla bitar på plats efter en turbulent tid. Knappt två månader senare var han plötsligt borta, död.
Hans Hemmingsson glömmer aldrig rösten i telefonen som sa:
”Vår vd har dött.”
Vad händer? Hur gör man? Vad känner man?
Vi backar till hösten 2010.
Det hade varit ett par tuffa år för Hans Hemmingsson, ägare till Bracke Forest. När marknaden vek 2008 tvingades han att säga upp folk. Den vd som han hade rekryterat fungerade inte, utan fick gå.
– Jag gick själv in som vd, trots att rollen passar mig illa. Jag är inte tillräckligt strukturerad och har ingen förvaltarådra. Jag är entreprenör.
Det gick trögt att hitta någon som både var villig att bo i Jämtland och hade kompetens att leda Bräcke-företaget, som tillverkar tillbehör till skogsmaskiner.
Så i november 2010 dök Thomas Prytz upp. Han hade vd-erfarenhet från liknande verksamhet och var bosatt på Frösön, drygt sju mil från Bräcke. Han var omtyckt som chef; varm och empatisk, kul och samtidigt beslutsför. Allt föll på plats.
Det var en stor lättnad för Hans Hemmingsson att släppa den ofrivilliga vd-rollen. Äntligen kunde han boka en efterlängtad resa till Vietnam över jul- och nyårshelgen.
Fyra dagar efter julafton ringde Bracke Forests ekonomichef. Hennes budskap var tungt. Hon berättade att nye vd:n Thomas Prytz var död. Han hade hittats i skidspåret, inte långt från sitt hem på Frösön.
För ett ögonblick stod tiden stilla.
– Jag fick en chock. Det var så osannolikt att något sådant kunde hända. Thomas var ju bara 53 år.
Hans Hemmingsson tänkte först på Thomas Prytz hustru Karin och deras två unga söner, och på vilket hårt slag det måste vara för dem.
Men vd:ns död var också en stor förlust för Bracke Forest. Och för Hans Hemmingsson personligen.
– Vi hade inte hunnit lära känna varandra på ett mer personligt plan, men Thomas hade alla de egenskaper som en bra chef ska ha. Jag upplevde honom som en genuint trevlig person, social, snäll, kul och full av energi, och samtidigt var han rak och kunde ställa krav. Det märktes tydligt att de anställda kände sig trygga med honom.
Nu var han borta.
– Jag kände mig väldigt ensam. Hur skulle jag klara av det här? Plötsligt blev jag osäker och otrygg.
Vad skulle hända nu? Skulle organisationen spricka och folk sluta?
– Vi hade haft en sådan press, jag tänkte att detta kunde bli det sista slaget. Skulle företaget någonsin kunna resa sig?
Hemma i Sverige fanns tusen frågor som krävde svar.
– Bracke Forest var en organisation i chock, jag satt i Vietnam. Det var bara att packa väskan och åka hem. Jag måste vara på plats, det handlade om empati.
Det dröjde flera dagar innan det gick att uppbringa en flygstol. Men med hjälp av ekonomichefen och några medarbetare runt henne startade han en telefonkedja för att alla berörda skulle få reda på vad som hänt.
– Sedan ringde jag till Thomas hustru, Karin Prytz. Hon var chockad och så oerhört ledsen, som lamslagen av sorg. Det gjorde mig väldigt berörd. Själv har jag aldrig upplevt döden på det sättet, så nära.
Hans Hemmingsson våndades inför hemresan.
– Jag föreställde mig att det rådde kaos och sorg på företaget och kände både oro och obehag inför vad jag skulle möta.
Men han hade fel. Han möttes av en organisation som var mer samlad än han hade kunnat föreställa sig.
– När jag kom dit var det en trygg och varm atmosfär, sorgtyngd men sansad. Och de hade ordnat det så fint, ställt fram ett foto på Thomas och ett levande ljus.
Tillsammans med sina närmaste medarbetare gick Hans Hemmingsson igenom vad de hade att ta itu med. Så fort han kunde besökte han Thomas Prytz hustru Karin.
– Det var som om jag genom henne kände hur stor förlusten var och vilket vakuum som uppstår när en så ung människa rycks bort. Samtidigt kändes det bra för mig att träffa henne, att få finnas där.
Eftersom Thomas Prytz tid i företaget blev så kort hade Hans Hemmingsson oroat sig för att försäkringar och liknande inte skulle vara i ordning.
– Men allt var på plats. Och det lärde jag mig då – se till att alla papper är i ordning direkt när någon anställs.
Den första tiden gick Hans Hemmingsson på intuition.
– Det som hade hänt gick rakt in i alla celler i kroppen. Hela tiden frågade jag mig själv vad som kändes rätt. I krispärmen finns manualer och checklistor för allt det praktiska. Men sedan ska man möta människor och hantera relationer, och vissa reagerar starkare än andra.
Det har gått drygt ett år sedan Thomas Prytz gick bort.
– Han finns i allra högsta grad fortfarande med oss. Då och då säger en medarbetare: ”Tänk om Thomas hade varit här nu, då hade han …” I sådana ögonblick finns saknaden där.
De stora förändringarna för Bracke Forest har fortsatt. En ny vd har precis anställts. Men Hans Hemmingsson har valt att gå vidare, han har sålt Bracke Forest.
Nu söker han en ny vd till ett annat av sina bolag, Bracke Systems, som utvecklar programvara till skidanläggningar.
– Drömmen är att hitta någon med samma driv och naturliga pondus som Thomas hade, säger han.