Satsningen i Västra Götaland och Halland har deltagare från hela världen och ett facit långt bättre än tidigare försök att lotsa invandrade akademiker rätt. Målgruppen är personer med en utländsk högskoleexamen som haft sitt uppehållstillstånd i högst tre år.
Här finns både kärleksinvandrare och flyktingar, de flesta från arabisktalande länder. Samtliga har anlänt till Sverige med akademisk utbildning i bagaget, men utan svensk högskolestämpel. Och utan referenser på den svenska arbetsmarknaden, som ju så ofta ryggar tillbaka inför utländska namn. Särskilt de arabiska.
– En del har skickat sina cv:n till kanske 400 arbetsgivare, utan framgång. Sedan kommer de hit, de får ett sammanhållet program, med målgruppsinriktad yrkeskomplettering och yrkesanpassad svenskundervisning. De får med sig våra referenser in på praktik hos relevanta arbetsgivare. Då fungerar det plötsligt, säger Rolf Lundström, utbildningsledare hos en av projektets sex utbildningsanordnare, UTI, Utländska tekniker och ingenjörer.
– Ofta får man kanske börja med att göra praktik på lite lägre nivå än det man är utbildad till för att lära sig verksamheten. Men sedan har man lättare att avancera, på den arbetsplatsen eller en annan.
På tio år har UTI hunnit bygga goda och förtroendefulla kontakter med företag och verksamheter. I dag lyckas skolan sätta åtta av tio deltagare i arbete.
Maskiningenjören Sahar Abdulkareem flyttade från Irak till Sverige 2007.
Från Irak medförde hon en fyraårig högskoleutbildning, enligt Högskoleverket i huvudsak likvärdig med en svensk maskiningenjörsexamen, plus fem år som underhållsingenjör på en gasturbinavdelning, och tre som planingenjör inom elektriska energisystem.
– Men här hade jag ju ingen som visste vem jag var, konstaterar Sahar Abdulkareem.
Efter sitt halvår hos UTI arbetar hon nu sedan i februari som underhållstekniker på Göteborgs vattenreningsverk Gryaab – i oömma arbetskläder och matchande huvudduk.
UTI-praktiken följdes av sommarjobb, och nu har hon två gånger fått sin projektanställning förlängd. Hon trivs bra, och i förlängningen har hon alla möjligheter att söka sig till ett mer renodlat ingenjörsjobb.
– Jag har svårt att hitta ord för hur otroligt viktigt Utländska akademiker och UTI varit för mig genom att rekommendera mig till rätt svenska arbetsgivare, säger Sahar Abdulkareem.
Nu på onsdag hålls en utvärderingskonferens för projektet i Göteborg i närvaro av bland andra landshövdingen och integrationsminister Erik Ullenhag. De kommer då att få höra vittnesmål också från irakiska Hala Hawa och Chan Esmal, båda byggingenjörer. Chan Esmal arbetar inom Göteborgs stad, och Hala Hawa har en provanställning som kalkylator.
Mikrobiologen och biomedicinska analytikern Dhuha Alkhafaji är också glad över sin tid med Utländska akademiker.
Hon kom till Sverige från Irak via Jordanien med parets två barn 2008, ett år efter sin man. I början förlorade hon mycket tid, säger hon.
– Jag letade jobb i klädaffärer och inom skola och fritids. Men efter tre år berättade en kompis om UTI.
Sedan i februari har Dhuha Alkhafaji fått stöd med yrkessvenska, presentationsteknik och olika dataprogram. I höstas började hon en tvåmånaders skräddarsydd kompletterande utbildning på Göteborgs universitet. Parallellt har hon gjort praktik på tre sjukhuslaboratorier. Till årsskiftet är det dags att kvittera ut den svenska yrkeslegitimationen.
– I början i Sverige visste jag inte vilken väg jag skulle gå. Det här projektet har verkligen fungerat som en nyckel för mig.