Kilmarnock är en liten stad ett par tre timmars körning väster om Edinburgh. Där finns en buteljeringsanläggning för whiskyn Johnnie Walker, med 700 anställda.
För ägaren Diageo är Kilmar-nockanläggningen för dyr. Därför ska den läggas ned – tillsammans med ett destilleri i Glasgow med 200 anställda.
När beskedet kom på sensommaren var det en chock för Kilmarnock med drygt 40 000 invånare. Demonstrationer avlöste varandra och skotska politiker talade sig hesa i sitt fördömande av Diageos beslut.
Diageo är inte ensamt. Whyte & Makay, som sedan 2,5 år ägs av en indisk miljardär, ska göra sig av med 100 av sina nära 600 anställda.
Whiskyindustrin svarar direkt för drygt 9 000 jobb i Skottland. Ytterligare 30 000–40 000 arbetstillfällen är indirekt beroende av näringen. I ett litet land, med 5 miljoner invånare, väger därför branschen tungt i ekonomin.
För att whisky ska få kallas skotsk whisky måste den produceras i Skottland. Men inget hindrar att spriten buteljeras utanför landet. Var femte flaska tappas på butelj utanför landets gränser och den andelen lär öka.
Det är det som skrämmer politiker och anställda inom industrin. Företagen jagar rationaliseringar och för dem är det naturligt att placera buteljeringen i låglöneländer.
– Visst förekommer en del tuffa beslut när det gäller jobben för en del tillverkare, säger David Williamson, informationschef för branschens intresseorganisation SWA.
– Men under de senaste två åren har över 500 miljoner pund (inte fullt 6 miljarder kronor) investerats i industrin.
Problemet med investeringarna är att de i allmänhet handlar om rationaliseringar. Det gynnar knappast skotska whiskyarbetare om en buteljeringsanläggning öppnar i andra länder.
Man skulle kunna tro att whiskybranschen är i gungning. Men det är ett felaktigt antagande.
Visserligen tog whiskyexporten en smäll under finanskrisen förra hösten, men 2009 är ändå det näst bästa, sett till exportvärde, som den skotska whiskynäringen varit med om.
– Det finns vissa svårigheter på vissa marknader, men över lag råder det optimism i branschen, säger David Williamson.
Whiskytillverkning är en bransch med mycket långa ledtider. Därför är man inom industrin van vid konjunktursvängningar och låter sig inte påverkas särskilt mycket av dem.
Anledningen är att whisky måste mogna i tunnor under flera år.
– Vad som produceras i dag, kommer inte att säljas förrän efter London-OS 2012, säger Williamson.
Samtidigt ökar intresset för whisky i länder där konsumenter i gemen inte har konsumerat drycken. Producenterna kastar lystna blickar på länder i Asien och Latinamerika. Här har whisky blivit en statusdryck för den snabbt växande medelklassen.
Så medan industrin går bra, känner de anställda och politikerna i Skottland oro. Därför har branschen makt, vilket märktes när den skotska regeringen, bekymrad över ungdomars supande, föreslog en rad skärpningar av reglerna för försäljningen. Bland annat ville regeringen sätta stopp för erbjudanden om billig sprit – ”köp 3, betala för 2” – genom att införa ett lägsta pris på sprit.
Regeringen är en minoritetsregering och misslyckades med att få stöd för förslaget.
Whiskyindustrins intressen – och jobben – vägde tyngre.