Det har börjar ljusna, men jobben dröjer. Teknikföretagens senaste konjunkturbarometer visar att bara 2 procent av företagen har brist på yrkesarbetare, och 10 procent behöver fler tekniker.
– Den största förbättringen syns i bilindustrin och hos dess underleverantörer, säger Anders Rune, chefsekonom på Teknikföretagen.
Volvo i Skövde, som tillverkar stora dieselmotorer, behöver anställa 70 personer. Lars Ask, klubbordförande för IF Metall på Volvo Powertrain, ser tillbaka på en kaotisk 18-månadersperiod.
– Vanliga konjunkturcykler har vi lärt oss hantera, men aldrig något liknande den här krisen, konstaterar han.
Skövdefabriken har vuxit stadigt. Lars Ask anställdes 1982 och blev klubbordförande 1999.
Under krisen 1992-93 blev knappt 100 personer uppsagda, berättar han, men alla var tillbaka igen efter semestern.
1999 varslade företaget igen, men då ”tittade man djupt i verktygslådan” och behövde inte säga upp någon.
Neddragningen löstes med avtalspensioner, utbildningsprogram och flexibel arbetstid.
Men på hösten 2008 brakade helvetet löst. Först fick de visstidsanställda och den inhyrda personalen sluta.
Den 11 november varslade Volvo om uppsägning av 500 personer.
Lars Ask uttryckte sin vrede i DN Ekonomi dagen därpå.
– Vi hade ju tagit i hand på att vi skulle uttömma alla andra möjligheter först.
Men inte ens detta stora varsel räckte. I januari lades ett nytt varsel på 400 till, och i mars ytterligare ett på 350 personer.
Efter frivilliga avgångar och förhandlingar sades drygt 650 personer upp från företaget.
Företag och fack enades om en så kallad avtalsturlista, där man tog hänsyn till produktionens krav på vissa kompetenser, men där facket såg till att antalet som sades upp minskades med varje undantag.
Det sista stora varslet drogs tillbaka sedan IF Metall tecknat sitt så kallade krisavtal om arbetstidsförkortning och lägre inkomst med arbetsgivarna.
– Jag blev väldigt upprörd när jag hörde talas om avtalet första gången, minns Lars Ask. Det var upprorsstämning på golvet.
- Men av två onda ting väljer man det minst onda.
Metallarbetarna röstade om krisavtalet som stöddes av 86 procent. Avtalet gäller fortfarande, men de flesta har gått tillbaka till heltid.
– Det känns bättre och bättre, även om det fortfarande är osäkert, säger Lars Ask.
Många som sades upp har fått nya jobb.
Lernia och Arbetslivsresurs lyckades hjälpa 68 respektive 59 procent av ”sina” uppsagda till ny sysselsättning.
Hur gick det med arbetsglädjen hos de 1 700 som var kvar i produktionen?
– Illa. Man gick dit, gjorde sina 8 timmar och gick hem igen. Man går igenom olika faser. Om 500 varslas så blir 1 500 oroliga.
Här kom varslen så tätt att man knappt hann dra en lättnadens suck innan det var dags igen.
– Det stora kaoset utbröt när folk skulle flyttas om i fabriken. Det är värre än man tror. Vissa chefer gör det bra men andra skulle inte vara chefer.
Det visade sig snart att det saknades kompetens i smältverket efter uppsägningarna.
Där återanställdes några av de uppsagda efter en särskild turordningslista bara för smältverket.
I mitten av februari i år stod det klart att Volvo Powertrain behövde anställa igen; drygt 70 personer, på visstid, fram till semestern.
Lars Ask tror att Skövdefabriken på sikt kommer tillbaka till de gamla volymerna – motorerna behövs.
– Jag har förtroende för företaget, det har jag.