Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Ingves vill lämpa över ansvaret på bankerna

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Kommentar. Kan man på allvar tänka sig att någon av bankerna ska tvingas stänga sin verksamhet på grund av alltför få bankomater? Den frågan måste ställas efter riksbankschefen Stefan Ingves artikel på DN Debatt.

Riksbanken ska enligt lagen svara för landets försörjning med sedlar och mynt. Detta ansvar vill nu riksbankschefen Stefan Ingves delvis lämpa över på de privata affärsbankerna. Man hans förslag är så vagt formulerat att det väcker fler frågor än det ger svar.

Klart är att intresset av att använda kontanter minskar i rask takt från både allmänhetens och bankernas sida. I Sverige går denna förändring snabbare än i de flesta andra länder. Det tar sig också uttryck i att bankomaterna har blivit färre och fler bankkontor inte hanterar sedlar och mynt.

Det kan hända att denna utveckling går alltför snabbt genom att bankerna skyndar på. Allmänheten har fortfarande behov av att kunna utnyttja kontanter och särskilt i glesbefolkade delar av landet kan det bli svårare att få tag i sedlar och mynt.

Stefan Ingves lösning är då att bankerna ska åläggas i lag att tillhandahålla kontanttjänster i samklang med deras kunders behov och förväntningar. Att de åtar sig detta ska, enligt honom, vara ett krav för tillståndet att bedriva bankrörelse.

Man kan fråga sig hur en lagstiftning som utgår från så oklara principer ska vara utformad. Kundernas behov och förväntningar är ju inget som kan fastställas på ett bestående sätt, utan tvärtom något som ständigt förändras. Och kan man på allvar tänka sig att någon av bankerna ska tvingas stänga sin verksamhet på grund av alltför få bankomater?

Även kopplingen som Stefan Ingves gör mellan banktillstånden och insättningsgarantin hos bankerna kan ifrågasättas. Denna garanti är ju till för att skydda bankernas kunder, däremot inte bankerna själva. Tvärtom har statens tidigare garanti att rädda banker i kris nyligen ersatts med en annan ordning, kallad bail-in, där bankernas ägare, långivare och kunder (utöver vad som täcks av insättningsgarantin) tillsammans ska hindra att krisdrabbade banker går omkull.

Det bör dessutom noteras att Riksbanken inte förfogar över besluten beträffande nya skyldigheter för bankerna när det gäller kontantförsörjningen. Regeringen och riksdagen ska besluta om en eventuell lagändring. På myndighetsnivå är det Finansinspektionen som bestämmer över banktillstånden.

Vad riksbankschefen kan göra är att skriva debattinlägg där han försöker få andra att tvinga bankerna till ökat ansvar för kontantförsörjningen. Mer framkomligt är dock förmodligen att samarbeta direkt med banksektorn och den vägen försöka driva fram gemensamma lösningar av det slag som Stefan Ingves själv nämner i artikeln.

Det kan då hända att vissa subventioner, såsom glesbygdsstöd för kontantservice, visar sig behövliga. Några stora pengar för skattebetalarna rör det sig dock knappast om. Men detta verkar betydligt smidigare än att hota med lagstiftning, i förhoppning om att bankerna därefter ska vara villiga till samarbete.