Sveriges ekonomi krymper för tillfället, om man får tro Konjunkturinstitutet. Nedgången är som störst under fjärde kvartalet i år men fortsätter även i början av nästa år, innan det vänder uppåt. Summan för 2012 skulle, enligt samma prognos, bli en svag BNP-ökning på 0,6 procent.
Så kan det gå, särskilt som utgångsläget är svagt. Omslaget har gått mycket snabbt, från en stark tillväxt under tredje kvartalet i år till vad som nu tycks bli ett halvår med recession.
Frågan blir vad som väntar därefter. Bedömningarna om 2012 och 2013 skiljer sig mellan olika prognosmakare, om man ser på de prognoser som kommit i november och december.
Vad gäller 2012 är skillnaden som störst mellan Nordea som räknar med stagnation, alltså 0,0 procents BNP-utveckling, och Riksbanken och OECD som spår en BNP-ökning på 1,3 procent. Beträffande 2013 är spännvidden mellan olika bedömare ännu större, även om alla räknar med någon återhämtning.
Avgörande är till stor del vad som händer utanför Sveriges gränser. Den branta nedgången i slutet av innevarande år kan direkt kopplas samman med skuldkrisen i Europa, som har ställt till väldig oro på finansmarknaderna och åstadkommit stor osäkerhet även hos svenska hushåll och företag.
Ett nödvändigt villkor i de svenska konjunkturprognoserna är att eurokrisen får en lösning under 2012 och att förtroendet gradvis återvänder. Detta kan vara önsketänkande, men får ändå ses som det mest sannolika. Europeiska centralbanken, ECB, visade så sent som i onsdags att den är beredd att stötta euroländernas banker med stora lån, vilket även blir till hjälp för nödställda stater.
På förhand vill ingen prognosmakare hävda att eurosystemet går mot en kollaps, även om hotet finns och inte ska negligeras. Men i så fall kan ekonomin råka i fritt fall, såsom efter Lehmankraschen på hösten 2008. Året därefter blev det en svensk BNP-förlust på mer än fem procent, som inte hade fångats upp av prognoserna.
Sådana ras kan knappast förutspås, men måste även nu tas med i riskbilden. Samtidigt finns även möjligheten att euroländerna visar en större förmåga än hittills att hantera sina finansiella problem, liksom att konjunkturen i USA tar ökad fart. Kina – liksom andra tillväxtländer – kan också bidra till ökat tryck i världsekonomin, vilket betyder ökade exportmöjligheter för Sverige.
För Sveriges del beror dock inbromsningen hittills inte i första hand på exporten, även om det är stor fara för bakslag under kommande året. Främst är det i stället den finansiella osäkerheten som har satt djupa spår på svenska hemmamarknaden.
Börsnedgången under gångna året, med negativ inverkan på pensioner och besparingar, är en förklaring till hushållens dämpade konsumtionsutveckling. Bostadspriserna har visserligen inte sjunkit så mycket, men tillräckligt för att också påverka stämningsläget. Räntorna har inte följt med nedåt, utan många har tvärtom fått dyrare att låna.
Hushållens vikande köplust betyder att efterfrågan hålls tillbaka i hela ekonomin. Inte heller under nästa år väntas någon större konsumtionsökning, medan sparandet i stället ligger på toppnivå. Även bostadsbyggande och offentlig konsumtion utvecklas svagare, samtidigt som företagen håller tillbaka investeringarna och drar ner sina lager.
Sammantaget bäddar detta för ett svagt 2012. Skillnaden i bedömningar mellan olika prognosmakare, såsom Riksbanken och Konjunkturinstitutet, tycks till stor del handla om hur långt in på året som man tror att vändningen uppåt ska komma. Detta är dock än så länge nästan lika oklart som hur det sedan ska gå under 2013.
Därför säger prognosernas exakta siffror inte så mycket om framtiden. Men de visar ändå på en ganska samstämmig bedömning att Sverige får räkna med trög tillväxt och högre arbetslöshet under några år framåt.
Detta väcker krav på fler räntesänkningar, liksom på stimulanser över statsbudgeten. Där blir svårigheten att hitta åtgärder som är effektiva. Men osäkerheten får inte bli ett hinder, när det fortfarande finns chans att göra något.