Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Jurister kritiska till filmbolagens mångmiljonkrav

Jurister sågar filmbolagens mångmiljonkrav på filmpirater. Skadeståndskrav på över tio miljoner kronor får skarp kritik.

– Det är oroväckande att se dessa spekulativa belopp krävas, säger Kristoffer Schollin, lektor i immaterialrätt vid Handels­högskolan i Göteborg.

Förra veckan kunde DN berätta att svenska filmbolag har inlett en ny offensiv mot fildelare och piratsajter. Bara det senaste året har före­tagen riktat skadeståndskrav på omkring 50 miljoner kronor mot sex personer, tidigare dömda för upphovsrättsbrott.

Men nu kommer kritik mot hur skadestånden har räknats fram. DN bad två jurister, båda med it-juridik och upphovsrätt som specialitet, att granska den modell som före­tagen använder för att avgöra hur stora skadestånd som ska krävas. Båda ser stora brister i modellen, som har lett till att enskilda har krävts på över tio miljoner kronor.

Kristoffer Schollin är lektor i immaterialrätt vid Handelshögskolan i Göteborg. Han betonar att skadestånd ska vara så höga att ingen tjänar på att bryta mot upphovsrätten och sedan betala ersättning i stället för att i förväg köpa de rättigheter som behövs. Därför räknar man fram en ”hypotetisk” licensavgift, vad en laglig tjänst hade behövt betala för att lägga ut filmen, och kräver in lika mycket pengar i skadestånd.

– Nu verkar det dock som om dessa hypotetiska bedömningar är på väg att öppna dammluckorna för väldigt fantasifulla summor, säger Kristoffer Schollin som var expertvittne, kallad av försvarssidan, vid rättegången mot The Pirate Bay.

Enligt honom bygger uträkningen på att den som krävs på skadeståndet får axla hela ansvaret för att filmen sprids på nätet. Därför väntas den piratdömde betala lika mycket som exempelvis Netflix skulle betala för rättigheterna.

– Den enskildes bidrag till att filmen olovligen tillgängliggörs för allmänheten är ju en bråkdel av en sådan filmtjänsts.

Skadeståndet bygger också på utebliven försäljning, alltså hur mycket sämre filmen tros ha sålt eftersom den fanns att ladda hem gratis. Även här finns brister, menar Kristoffer Schollin.

– Man kan helt enkelt konstatera att ingen kan veta hur det förhåller sig med detta förrän man gör en konkret undersökning av filmen i fråga i efterhand. De undersökningar som har gjorts i USA visar att olovlig tillgängliggörande ibland innebär försäljningsminskning och ibland innebär merförsäljning, säger han.

Han får medhåll av Daniel Westman, forskare i rättsinformatik vid Stockholms universitet. Även han framhåller att skadestånd ska vara kännbara, men reagerar på de höga nivåerna.

– Generellt är det ett problem att rättighetsinnehavare blir underkompenserade, men här har man drämt till riktigt högt, säger han.

Ett tankefel han ser är att den enskilda förväntas betala för hela skadan filmbolaget har lidit, trots att mängder av personer och fildelningssajter kan vara inblandade i hur filmen sprids illegalt.

– Jag tror att skadestånden skulle kunna bli ganska höga ändå, även om man räknade på ett mer normalt sätt.

Även Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, har på DN:s uppdrag läst uträkningen. Han noterar att den i huvudsak bygger på genomsnitt för att beräkna intäktsbortfall, inte specifika uppgifter för den aktuella filmen så när som på ett undantag.

– Det är mestadels schabloner, säger han.

Henrik Pontén på Rättighetsalliansen, som företräder filmbolagen, bemöter kritiken i en skriftlig kommentar:

”Problemet är att det förs två parallella debatter. Dels en juridisk där det sker en helhetsbedömning och där man måste bevisa alla påståenden man gör, dels en medial där man får mer utrymme desto mer man tar i”, skriver han och fortsätter:

”Att kalla detta för spekulativa belopp tyder på bristande förståelse för den hårda prövningen som svenska domstolar gör av skadestånd. Svea hovrätt har efter en mycket grundlig prövning, med fyra välkända motpartsombud, fullt ut godkänt vår beräknings­modell.”

Fakta. Höga skadeståndskrav

Det senaste året har sex personer krävts på 49 miljoner kronor i skadestånd för illegal fildelning av film.

Ett fall avgjordes sent 2013, då en man fick 4,3 miljoner kronor i skadestånd för spridning av filmen ”Beck – Levande begravd”. Övriga är dömda för brott, men domstolen har ännu inte behandlat skadeståndskravet.

Flera av personerna har själva drivit, eller hjälpt till att driva, fildelningssajter. I vissa fall ska de ha också tjänat pengar på verksamheten.

Därför handlar flera domar om stora mängder filmer, upp till tusentals titlar. Men skadeståndskraven är beräknade på spridning av en eller ett fåtal filmer.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.