Lino Busà jobbar på Confesercenti, en branschorganisation som representerar främst småföretagare. Han är inte förvånad. Organisationens årsrapport på över 100 sidor är en skrämmande detaljerad läsning om hur ocker och maffians påtryckningar är ett dagligt hot för många företagare och inte bara i Syditalien.

Den kommersiella delen av maffians inkomster, det vill säga den del som kommer från den lagliga ekonomin inom handel och näringsliv, uppgår till 92 miljarder euro (sex procent av Italiens BNP). Det betyder att i maffians fickor hamnar varje dag 250 miljoner. Eller tio miljoner i timmen eller 160.000 euro i minuten.

– Vi har bara sett toppen på ett isberg. Regeringen försöker bekämpa skattefusk men har aldrig försökt bromsa utvecklingen av de stora finansimperier som den organiserade brottsligheten står för. Det är en skandal, tycker Lino Busà.

Det har skrivits mycket om Siciliens maffia cosa nostra (uppskattad årlig omsättning 13 miljarder euro) och om camorran i Neapel (12,5 miljarder), men betydligt mindre om ’ndranghetan i Kalabrien. Den omsätter ensam mer (44 miljarder) än de andra två tillsammans. Organisationen dominerar i dag den internationella narkotikahandeln och då främst kokain.

– ’Ndranghetan är en familjestruktur. Här finns inga tjallare som samarbetar med rättsväsendet. Därför litar de colombianska narkotikakartellerna blint på just denna maffia, säger Enzo Ciconte.

Som maffiaexpert har han flera gånger påpekat att ’ndranghetan har infiltrerat stora delar av regionen Lazio där Rom ligger. Dessutom har organisationen gjort en pakt med camorran och lagt beslag på barer och restauranger i centrum, medan camorran koncentrerat sig på Roms förortsområden.

På ett symposium om ’ndranghetan i Rom tog DN del av nedslående statistik från inrikesministern Roberto Maroni. 2008 konfiskerade italienska staten maffiaegendomar till ett värde av 4,3 miljarder euro. Av dessa kom endast 150 miljoner från ’ndranghetan, vilket motsvarar 0,3 procent av dess svindlande omsättning.