Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Kampen hårdnar om Arktis rikedomar

Grafik: Henrik Båge
Ryssland mäter havsbotten och startar två arktiska brigader. Danmark skärper sina territoriekrav. Norge flyttar militären norrut och Kanada förbereder en rekordstor övning.

Kampen om Nordpolen trappas just nu upp och i centrum står – Sverige. Nu i veckan började det ryska forskningsfartyget ”Akademik Fyodorov” sina mätningar av havsbotten norr om Franz Josefs land i Arktis, det ryska landområde som ligger närmast Nordpolen. Den atomdrivna isbrytaren ”Rossiya” bistår. Inom tre år räknar Ryssland med att lämna in sin kompletterade ansökan till den FN-kommitté som ska fastställa hur kontinentalsockeln sträcker sig i Arktis. Just kontinentalsockelns utsträckning är nämligen grunden för hur stor exklusiv ekonomisk zon som olika länder kan tilldelas, enligt FN:s havsrättskonvention.

Det förklarar också varför Danmark återigen har hyrt in den svenska isbrytaren ”Oden” för att göra motsvarande mätningar i augusti och september. Danmark ska senast 2014 lämna in sitt krav på upp till 150 000 kvadratkilometer större havszon.

Också Kanada förbereder en ansökan, och kan komma att liksom de två andra göra anspråk på polen.

Nu är det ju egentligen inte själva polen som hägrar utan olja, gas, mineraler och fiske. US Geological Survey, den amerikanska geologiska myndigheten, räknar med att 30 procent av den ännu inte upptäckta naturgasen och 13 procent av oljan finns i området.

Rysslands premiärminister Vladimir Putin sade i förra veckan att Ryssland inte kommer att ge upp sina territoriella krav i Arktis och att landet ska skydda sina geopolitiska intressen ”fast och konsekvent”. Några dagar senare offentliggjorde Rysslands försvarsminister planer på att skapa två nya arktiska armébrigader (omkring 10 000 man tillsammans).

Kanada inleder snart en stor övning med över 1 000 soldater i sina arktiska områden och Norge har redan flyttat sitt försvarshögkvarter och det mesta av resurserna norrut. Men trots den ökade militära aktiviteten finns också samarbete och avspänning. Norge och Ryssland löste förra året en segdragen gränsdragningskonflikt i Barents hav. Och det finns en havsrättskonvention och institutioner som ska hantera tvisterna.

– Det här ser ganska bra ut på ytan. Men det organ som ska avgöra frågan, CLCS i New York, bedriver sin verksamhet bara några veckor några gånger per år. De säger själva att de inte kommer att hinna med det här. Risken är att någon stat inte kan vänta längre, och då kan konventionen försvagas, säger Niklas Granholm som är forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Kommissionen för kontinentalsockelns gränser, CLCS, har nu 53 vilande ärenden som var för sig innehåller enorma mängder forskningsdata och information. Knappt ett tiotal rör Arktis. Kommittén uppger att den kommer att vara sysselsatt till 2032 innan ärendena är avgjorda.

– De folkrättsprofessorer som jag har talat med internationellt säger att risken är stor att CLCS inte klarar det här. FN-organet kan bli som druiderna i Stonehenge till sist. Ritualerna observeras men få bryr sig, säger Niklas Granholm.

Under tiden varnar Greenpeace för att det är bråttom, nyligen ocku­perade de en oljeborrplattform utanför Grönland och krävde att få se oljebolagets katastrofplan. Det bedöms som nästan omöjligt att sanera efter en olycka i Arktis.

Frankrikes polarambassadör och tillika tidigare premiärminister, Michel Rocard, har varit en av de drivande bakom att skydda naturen i Antarktis från exploatering. Under sin tid i EU-parlamentet försökte han driva igenom ett liknande skydd för de nordliga polarområdena, genom ett internationellt fördrag som reglerar miljö, fiske, handel och utvinning.

– Vi sköts i flykten av de arktiska staterna, i synnerhet kuststaterna, som sade att det är omöjligt: ”Vi har nationella intressen.” Jag har förlorat hoppet nu , säger han och påminner om att Antarktis, till skillnad från Arktis,  är en kontinent utan en enda väljare eller politiker.

Michel Rocard ser nu Arktiska rådet som den bästa möjligheten att lösa de problem som finns. Sverige är sedan i maj ordförande för detta samarbetsorgan mellan de åtta stater som har territorium i Arktis. Men Michel Rocard tycker att rådet gör alldeles för lite för långsamt.

– Samförståndsandan i det Arktiska rådet är världsunik. Men rådet kan inte fortsätta överleva genom att inte vidröra de problem som finns. Kan oljeproducenterna göra vadhelst de vill? Och vilka ska bidra till infrastrukturen kring farlederna däruppe? säger han.

– Frankrike har egentligen slutat att ge andra länder lektioner. Men nu vill vi ändå ringa i larmklockan tidigt när icke-lösningar på problem riskerar att skapa olösbara svårigheter. Jag fruktar att något i den vägen håller på att hända i Arktis.