På måndagen gick det riktiga startskottet för vinterns stora avtalsrörelse där över tre miljoner löntagare ska få sina nya löneavtal. Först ut var de sex facken inom industrin. Kort därefter presenterade LO sin gemensamma syn.
2,6 procent eller 620 kronor mer i månaden är grundkravet. Utöver det ska kvinnodominerade låglöneförbund som Handels, Hotell- och restaurang och Kommunal får kräva ytterligare 125 kronor mer i månaden i en jämställdhetspott.
Detta ska ge reallöneökningar för alla och en hållbar samhällsekonomi, enligt facken.
Tanken är att den internationellt konkurrensutsatta industrin ska bestämma lönemärket. Men det behöver inte bli så. Att vissa inhemska branscher i LO-familjen går bättre än andra har skapat vissa problem när LO gemensamt ska spika sina lönekrav.
Enligt LO:s avtalssekreterare Per Bardh ska exempelvis Handels kunna kräva ytterligare pengar ur jämställdhetspotten.
- Och då tar vi höjd för att en del branscher går bättre, säger Bardh.
På tok för högt i rådande djupa lågkonjunktur, anser arbetsgivarna. Enligt Svenskt Näringsliv (SN) innebär LO:s lönekrav runt 3,5 procent för flera av LO:s låglöneförbund och inklusive löneglidning cirka fyra procent.
- Industrin blir ett golv, där halva arbetsmarknaden ska ha mer, säger SN:s förhandlingschef Christer Ågren.
Han konstaterar att Konjunkturinstitutet (KI) tidigare har sagt att lönehöjningar på fyra procent är dåligt för jobben och samhällsekonomin.
- Det här är som att köra på som om ingenting hänt, säger Ågren.
Svenskt Näringsliv erbjuder i stället noll i centrala löneökningar nästa år, där det möjligtvis kan bli något för 2011 och 2012.
Enligt KI:s bedömning är ökningar av arbetskraftskostnaden i intervallet 1,5—2,5 procent det bästa för sysselsättningen och samhällsekonomin. Utöver LO:s avtalskrav på 2,6 procent brukar det sedan bli en viss löneglidning, konstaterar KI:s generaldirektör Mats Dillén.
- Och blir det så finns en risk för att lönerna hamnar utanför det intervall som vi har bedömt är bäst för ekonomin, säger Dillén till TT.
Men än så länge handlar det om förhandlingsutspel och en viss prutmån brukar ju finnas med i siffrorna på det här stadiet, resonerar Dillén.
Och det finns fler än LO och industrifacken som vill vara med, 300 000 lärare till exempel.
- Lärarna är den grupp inom kommunal verksamhet som haft den sämsta löneutvecklingen under de senaste tio åren. Med detta behöver man inte vara Einstein för att förstå att kravet från vår sida kommer åtminstone att vara på de här nivåerna, säger ett av lärarfacken, Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.