”USA:s regering måste förstå det smärtsamma faktum att de gamla goda tiderna är förbi när den kunde låna sig ur knipor den själv försatt sig i”, skriver Nya Kina, den statliga nyhetsbyrån, med tydlig udd.

Ordvalet och den kraftiga reaktionen visar också på den maktförskjutning från väst mot öst som pågått under en tid, och som efter den globala finanskrisen skett i ­accelererande fart.

Kina har fått ökat inflytande på den internationella scenen. Omvärlden lyssnar. Det började bli tydligt när landets centralbankschef Zhou Xiaochuan för drygt två år sedan sa att världen behövde en ny stark reservvaluta, vid sidan av dollarn, för att undvika ekonomiska kriser som orsakas av ett enda land. Då var det som att svära i kyrkan. På lördagen framfördes förslaget på nytt i kinesiska medier.

Vidare har Kina fått större rösträtt och är nu den tredje största medlemmen i Internationella valutafonden, IMF. I juli utsågs den kinesiske ekonomen Zhu Min till en nyinrättad tjänst som vicedirektör i fonden.

Ledarna i Peking räknar med att Kina inom tio år är världens största ekonomi. Just Internationella valutafonden har i en rapport kommit fram till att det troligen går ännu snabbare. Redan år 2016 är Kina nummer ett, räknat i termer av köpkraft, enligt IMF:s beräkning.

Det är sådan statistik och framtidstro, men också helig ilska och oro, som fått Kina att höja rösten.

”Kina, den största kreditgivaren till världens enda supermakt, har alla rättigheter att kräva av USA att landet tar itu med sina strukturella skuldproblem och garanterar säkerheten för Kinas dollartillgångar”, löd en formulering från Peking på lördagen.

Landet har för vana att uppmana USA och andra nationer att inte blanda sig i dess inre affärer. Därför brukar ledarna i Peking heller aldrig ha starka åsikter om vad som sker i interna politiska frågor i andra länder. Men i det här fallet är följderna inte isolerade till USA.

Efter kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor´s nedgradering av USA från betyget AAA till AA+ anses risken ha ökat för att värdet av den 3.200 miljarder dollar stora kinesiska valutareserven urholkas. Den beräknas bestå till två tredjedelar av investeringar i dollar, en ensidighet som sedan länge oroat Kina.

– Kina tvingas nu överväga andra investeringar i sin valutareserv. De amerikanska statsobligationerna är inte längre säkra, sa Li Jie, chef vid ett institut som forskar om valutareserver.

Vad Li och andra kinesiska experter är rädda för är att USA drabbas av ökad räntebörda och snart känner sig så trängt att det inte finns något annat val än att lätta på penningpolitiken och låta inflationen bära skuldbördan. Då förlorar även dollarhögarna i den kinesiska reserven i värde.

Tidigare i veckan har statliga kinesiska medier i hårda, ibland förlöjligande ordalag, beskrivit hur demokrater och republikaner i Washington slutligen kom överens om att höja det amerikanska lånetaket, utan att ha löst grundproblemet.

Kina kommer nu knappast att lägga fingrarna emellan när det gäller kritik av USA:s finanser. Redan i går fick kineser ingående information i medier. Till exempel att den amerikanska skulden uppgår till 176.000 dollar utslagen per invånare. Och att den sänkta kreditvärdigheten gör president Obama förlägen.

Standard & Poor´s var för övrigt inte först med att sänka USA:s kreditvärdighet. Dadong, en kinesisk motsvarighet, gjorde det redan i onsdags. Bolaget har liten betydelse utanför landets gränser, men har gjort sig känt för att kritisera sina rivaler i väst, Standard & Poor´s och Moody´s, för att inte ha blottat de verkliga riskerna och därmed ha orsakat finanskrisen.