Saudiarabiens oljeromans med storkonsumenten USA är stadd i förändring. USA:s energiminister Steven Chu besöker Riyad på måndagen, men det är Kina som ökat beställningarna av olja samtidigt som de krympt från USA och Europa.
Oljeexporten till USA sjönk 2009 till den lägsta på 22 år på grund av lågkonjunkturen, samtidigt som Saudiarabien gick i täten för att priskartellen Opec skulle minska sitt utbud.
Olja har alltid funnits i hjärtat av de diplomatiska, politiska och ekonomiska band som knyter Riyad till Washington. Enligt analytiker må relationerna vara på väg att luckras upp, men oljan förblir viktig.
Saudiarabiens strategiska roll hos USA, Kina och andra ligger inte längre så mycket i direkt export som i förmåga att balansera marknaden.
Saudiarabien är enda landet med en oljereserv av betydelse som kan användas vid oväntade förändringar i det globala utbudet.
- Det gamla paradigmet var att Saudiarabien såg sin geopolitiska betydelse i att vara den största leverantören på världens största marknad. Man ser inte det som den största drivkraften längre, säger David Kirsch, marknadsanalytiker på PFG Energy i Washington.
Trots att oljan börjat sina även i Saudiarabien stod landet för över en tiondel av USA:s råoljeimport förra året och utgjorde en mer pålitlig leverantör än Venezuela och Nigeria.
Minskat utbud förändrar även situationen när utvecklingsländer snart konsumerar mer olja än industrialiserade länder. Utvecklingsekonomier väntas i år stå för 47 procent av efterfrågan jämfört med 37 procent för ett decennium sedan.
Saudiarabiens position som Opecs största producent med en femtedel av världens reserver ger landet fördelar även i jakten på nya marknader. Energihungriga asiatiska raffinaderier — ofta statsägda — vill kunna garantera framtida tillgång på energi genom mångåriga avtal med de länder som har bästa möjligheten att leverera.
- Ingen ensam producent kommer att kunna utmana Saudiarabiens position i Kina i det långa loppet, säger David Kirsch.
- Kina är en nyckelmarknad och Saudiarabien vill inte förlora sin marknadsandel där. Landet vill inte förlora till Ryssland eller Iran. Och det är en del av varför de vill fortsätta att jobba för långvariga raffineringsavtal med Kina.
Ett sådant avtal är att förse det kinesiska Fujian-raffinaderiet, som till 25 procent ägs av statliga saudiska Aramco: 200 000 fat om dagen ska levereras till Fujian i år. Aramco planerar även att investera i ett andra kinesiskt raffinaderi.
Andra producenter siktar på liknande avtal med Kina. Kuwait planerar ett raffinaderi och Qatar undersöker möjligheten att investera i en petrokemisk anläggning.
Med små möjligheter att sälja existerande eller ytterligare lager på annat håll slåss producenterna om att sälja mer till Kina även på kort sikt. Saudiarabien har accepterat att öka sin råoljeförsäljning till Kina med 12 procent i år jämfört med 2009, Kuwait med runt 50 procent och Irak har sagt att flödet kommer att fördubblas.