Svensken blir allt fetare, vilket lett till att tillverkningen av extra stora likkistor har ökat rejält de senaste åren. Det kan skapa problem vid kremeringen.
– Vi anpassar oss efter kundernas önskemål. Men det finns givetvis vissa praktiska begränsningar, säger Jan Larsson, biträdande chef för Fonus kistfabrik i Falköping.
Cirka 300 av de 37.000 kistor företaget årligen tillverkar är extra breda.
– Vi har haft en 50-procentig ökning sedan 2003 och får numera beställningar på 25–30 extra breda kistor per månad, konstaterar Jan Larsson.
Det innebär att det ordinarie standardmåttet på 2 meter gånger 60 centimeter utökas med minst en decimeter på längden och bredden.
Konkurrenten Fredahl AB noterar en liknande utveckling. Mellan 2006 och 2007 ökade antalet XBL-kistor — extra breda och långa — från 169 till 203.
– Förr tillverkade vi enstaka, bredare kistor vid behov. I dag håller vi dem i lager, berättar företagets vd Kjell Dahlstrand.
De båda företagen gör också ett tiotal specialbyggen vardera per år. Dessa XXBL-konstruktioner anpassas till kroppar som väger 250—300 kilo.
– De står visserligen för en liten del av vår totala tillverkning, men även där har vi märkt en viss ökning, säger Jan Larsson.
Problemet är att allt större specialkistor får svårt att gå in i krematorieugnarna, som oftast har en öppning på 90 centimeter.
– Vi måste kolla att ugnarna verkligen klarar kistan. Det kan hända att den får transporteras till ett annat krematorium, med större ugnsöppning. Vid ett tillfälle fick vi bygga om kistan för att den skulle passa, berättar Jan Larsson.
Han betonar att den dödes kvarlevor måste behandlas med den största vördnad och respekt på den sista resan.
- Det hela ska vara värdigt och se snyggt ut. Man får absolut inte pressa ned någon i en kista som inte passar. Men vi kan inte heller tillverka hur stora kistor som helst.