Det senaste decenniet har textilimporten till Sverige ökat med cirka 40 procent. Varje år tas ungefär 130.000 ton kläder och hemtextil in i landet visar den kartläggning som Svenska miljöemissionsdata, SMED, gjort på uppdrag av Naturvårdsverket. Det motsvarar ungefär 15 kilo, eller 90 t-tröjor, per person och år.

– Det stämmer väl med bilden att kläder är billigt och att vi bara köper mer och mer, säger Anna Nordin på Naturvårdsverket.

Det syns också i våra soppåsar. Varje år slänger vi i snitt 8 kilo kläder per person.

– De eldas sedan upp i kommunernas fjärrvärmeverk, men det vore bättre för miljön om kläderna återanvändes, säger Anna Nordin.

Ändå är det inte soporna i sig som står för den stora miljöbelastningen när det gäller kläder. Det är tillverkningen som är det stora problemet. Många bomullsodlingar är till exempel storkonsumenter av både vatten, konstgödsel och bekämpningsmedel. Nyligen kom en studie som Kemikalieinspektionen låtit göra som visar att det i snitt går åt 3 kilo kemikalier för att tillverka en vanlig t-tröja i bomull.

I andra fall tillverkas tygerna med olja som råmaterial. Sedan tillkommer hela tillverkningsledet där tygerna ska färgas, tryckas och ytbehandlas.

– I alla dessa led belastas miljön och arbetsmiljön för dem som arbetar med det. I många stora textilproducerande länder saknas dessutom både skyddsutrustningar och reningsanläggningar, säger Weronika Rehnby på Naturskyddsföreningen.

Hon arbetar med textilier inom organisationens egen miljömärkning ”Bra miljöval”. För att ett plagg ska få deras märkning ställs krav i alla led – både på färger, kemikalier och processer som används i tillverkningen.

– Det som gör det extra svårt med kläder är att de produceras så långt borta. Hela kedjan fram till butik måste kunna detta – och konsumenter måste sluta bete sig som om kläder vore smågodis.