Efter tuffa förhandlingar kom till sist beskedet: den grekiska regeringen har kompromissat sig fram till budgetbesparingar på 3,3 miljarder euro. Därmed fullgör de det krav som EU och IMF har ställt för att landet ska få nästa nödlån. Pengar som är nödvändiga för att landet ska undvika konkurs och som EU:s finansministrar skulle diskutera under torsdagskvällen.
Frågan är hur landet ska klara av att genomföra ytterligare åtstramningar.
Grekerna lider redan av sänkningar i löner och bidrag som har genomförts tidigare. Allt fler går utan jobb, nästan hälften av ungdomarna, och klarar inte av att försörja sig.
– Det är helt omöjligt att hitta jobb, det finns inte ens jobb för att köra ut pizza. Jag tar vad som helst, lönen spelar ingen roll, säger Andreas Gionopoulos och slår uppgivet ut med armarna.
Vi träffar honom i kyrkan i Kalithea, en förort några kilometer söder om Aten. Hit går han sedan sex månader tillbaka varje dag för att få ett mål mat om dagen i kyrkans soppkök. Och han är inte ensam. Allt fler greker måste i spåren av den ekonomiska krisen söka sig till soppköken för att överleva. Enligt den grekisk-ortodoxa kyrkan ger man mat till 250 000 greker om dagen. Och det är inte bara kyrkan som ger. Vi besöker ett soppkök inne i centrala Aten, här ringlar köerna långa. Hit kommer runt 4 000 personer om dagen och allt fler är unga.
– Det är det värsta, att så många unga söker hjälp. Vi har flera 25–30-åringar som kommer hit, många med en akademisk examen. Flera unga ansöker också om att bo i kommunens härbärgen för hemlösa, säger Yiolanda Zogopoulou, psykolog vid Atens kommunala hjälpcenter.
Det är fem år av recession som börjar ge tydliga avtryck i grekernas liv. Indragna bidrag, arbetslöshet och obetalda skulder är vanliga orsaker som tvingar greker att gå till soppköken.
I kyrkan i Kalithea står fyra kvinnor med förkläden och lagar dagens måltid. Det osar hemtrevligt ur grytorna där kalvlägg ligger och puttrar. Ris, fetaost och apelsiner delas också ut. Soppköpet har funnits sedan 1970-talet, men har aldrig haft så många besökare som nu.
– Varje dag ökar antalet som kommer. Vi har öppet alla dagar i veckan, de fattiga tar inte semester, säger kyrkans präst, pater Pavlos Baraboutis.
Paraskevi Kapidou rör om i grytorna och nickar bekräftande.
– Det är krisen, vi är jätteledsna för det. Vi ser nya ansikten här varje dag.
Pavlos Baraboutis är som så många andra missnöjd med hur politikerna har skött landet.
– Tyvärr, på grund av att vi har haft så dåliga ledare så får folket betala notan, säger han.
Andreas Gionopoulous, som har en marknadsexamen från USA på cv:n, kunde aldrig tro att han skulle hamna i den här situationen. Chefen vid klädföretaget han jobbade för försvann till Tyskland och de papper som skulle berättiga honom a-kassa gick inte att få tag på.
Han stödde tidigare regeringens försök att spara för att få EU:s stöd.
– Men nu vet jag inte längre. Även om Grekland inte är bankrutt ännu så är jag det. Sänker de lönerna ännu mer stannar allt, ingen köper något, jobben försvinner.
Kyrkan driver också ett härbärge för hemlösa kvinnor. Även här har trycket ökat. Allt fler klarar inte av att betala hyran.
Nu väntar nya protester i Grekland. De två största fackförbunden har utlyst generalstrejk på fredag och lördag. Ilskan mot den bantade välfärden är stor och många jag träffar varnar för ökade sociala spänningar som kan leda till våld.
Dimitris Kazakis, ekonom långt ute på vänsterkanten, tror inte på den nuvarande lösningen.
– Det de begär av den grekiska befolkningen kommer att döda vårt samhälle. Vi har en arbetslöshet på över 20 procent, fattigdomen ökar och fler begår självmord. Det här förintar Grekland.
Han tror att folket kommer att göra uppror.
– Jag tror det blir social revolution.