Det ser kolmörkt ut för Vattenfall i Tyskland, men det är för tidigt att räkna bort bolagets möjligheter att kunna trycka ned växthusgasen koldioxid i underjorden.
Den svenska, statliga kraftjätten Vattenfall sitter onekligen i en rävsax. För att uppfylla ägarens miljökrav måste bolaget minska sina utsläpp av växthusgaser kraftigt. I strategin för att nå dit är den så kallade CCS-tekniken viktig.
CCS är ett prestigeprojekt för Vattenfall. Man har redan investerat närmare en miljard kronor i projektet. Många fler miljarder är öronmärkta för att få fram en teknik om fungerar kommersiellt och som ska grönmärka den smutsiga brunkolen. Vattenfall kommer förstås att slåss för att de pengarna inte ska vara bortkastade.
Det som talar för att den strategin kan lyckas är att politikerna i östra Tyskland är splittrade när det gäller Vattenfalls framfart. Inom delstatsregeringarna finns en del som ser brunkolen som en viktig tillgång för landet, medan andra motsätter sig att byar och städer måste flyttas när brunkolsbrytningen breder ut sig.
Efter Tysklands stopp för kärnkraft tidigare i år sätter de politiska företrädarna sitt hopp till sol, vind och vatten. Men de energislagen kan inte snabbt ersätta bortfallet av kärnkraft.Under en övergångstid blir därför brunkolen ännu viktigare för landet. Hur lång den övergångstiden blir är avgörande för vilka möjligheter Vattenfall har att utveckla sin CCS-teknik. Vid sidan om Vattenfalls tveksamma miljöprofil är ägaren staten även missnöjd med att bolaget inte nått sitt avkastningskrav sedan 2007. Men det problemet verkar vara på väg att lösas i och med att avkastningskravet ska ses över, vilket DN skrev för tre veckor sedan.
I dag har Vattenfall sina kapitalmarknadsdagar. Kanske kommer då besked om hur framtiden ser ut.