Postens vd Marianne Nivert har gjort ett kap, om än ofrivilligt. Men att någon arbetar gratis är förstås ingen hållbar lösning i längden.
Nordeas förre vd Lars G Nordström är ett hett eftertraktat byte på arbetsmarknaden. Att han nu kan tänka sig att fortsätta sitt vikariat på Posten utan lön och dessutom återbetala det han tidigare fått är ett orimligt upplägg.
Det är ingen vild gissning att Postens styrelse nu måste hitta en ersättare till Lars G Nordström och det snabbt. När förstahandsvalet ur ägarens, statens och i förlängningen skattebetalarnas, perspektiv slutar blir det i bästa fall den näst bästa personen som tackar ja till att bli vd på Posten.
Tyvärr kommer det sannolikt inte att vara någon större skillnad mellan den totala lönekostnad som Posten initialt betalade för Lars G Nordström och det Posten måste betala för en efterträdare. Om inte Marianne Nivert och styrelsen sänker sina krav på vilken kompetens en Post-vd ska ha.
Debatten om lön, bonus och pensioner är viktig. Man undrar ofta vilken unik kompetens som motiverar styrelsen och aktieägarna att betala ut ersättningspaket på tiotals miljoner kronor. Att klandra den enskilda personen för att dennae tar den lön han eller hon lyckas förhandla sig till av företaget är inbjudande, men debatten behöver lyftas till ägarnivå.
Statligt ägda bolag behöver inte ligga i framkant med att betala generösa löner. Men att inte betala någonting alls till statliga bolags vd:ar äventyrar sannolikt bolagens konkurrenskraft och lönsamhet.