Tre stenhårda åtstramningspaket på bara ett år och ännu ett på gång – det borde vara ett säkert recept för att bli impopulär hos väljarna. Men en äldre dam på en gata i Queluz, en stor förstad till Lissabon, nästan tindrar med ögonen när hon uppmanar DN:s utsända att skynda på så att vi hinner få en skymt av José Socrates, ”vår premiärminister”, som gör en snabbvisit här för ett kampanjmöte i ett gathörn.

Portugal har haft ett katastrofalt år i den europeiska skuldkrisens centrum, ett år med höjd moms, frysta pensioner, sänkta löner och till sist ändå begäran om internationellt nödlån för att rädda landet ur skuldfällan. Men trots det är det inte alls givet att portugiserna kommer att rösta bort Socrates socialister från regeringsmakten när de går till valurnorna i dag den 5 juni. Under större delen av maj har regeringspartiet och dess huvudmotståndare, konservativa PSD, legat sida vid sida i opinionsmätningarna, båda med stöd från 30–35 procent av väljarna.

– Vi är optimistiska och tror att vi kommer att klara det här, säger José Lello, parlamentsledamot och internationell sekreterare för Socialistpartiet.

Rapporterna från partiaktivister ute i landet är uppmuntrande, försäkrar han. Och väljarna tycker inte att det enbart är regeringens fel att Portugal hamnat i denna bedrövliga situation. Internationell kris, felkonstruerat eurosamarbete – många portugiser söker orsaken till eländet utanför de egna gränserna.

Den 2 maj höll företrädare för EU, valutafonden IMF och europeiska centralbanken ECB presskonferens i Lissabon för att presentera det ”hårda men rättvisa” treårsprogram de lagt fram som villkor för att Portugal ska få ett krislån på 78 miljarder euro. Det är ett program som med sina hårda åtstramningar kommer att leda till att den portugisiska ekonomin hamnar i recession de närmaste två åren.

Och många ser valet 5 juni som en folkomröstning om krispaketet. Både Socialisterna och PSD står bakom det liksom kristdemokratiska CSD. Och när DN frågar de största partierna hur väljarna då ska se skillnad på dem pekar båda på Socrates, den avgående premiär­ministern.

För Socialisternas José Lello är han en tillgång:

– Vi har den mest trovärdige ledaren. Han är känd som en aktiv och beslutsför person. Portugal behöver någon som har erfarenheten och kapaciteten att göra det som måste göras, säger han.

Men i PSD:s kampanjtomma högkvarter säger Luis Monteiro, rådgivare till partiledaren Pedro Passos Coelho, att en avgörande fråga är att bli av med Socrates:

– Det går inte att skapa förtroende på finansmarknaderna med en premiärminister som suttit i sex år och praktiskt taget fört landet till bankrutt!

Valkvällens stora fråga blir vilken regering som kan bildas. Socrates har regerat i minoritet, med två stödpartier på vänsterkanten som sagt nej till åtstramningar. Företrädare för EU och IMF har öppet sagt att det nu krävs en majoritetsregering för att genomföra krispaketet. Men det står redan klart att inget parti får egen majoritet. Ett tänkbart alternativ är en borgerlig koalition mellan PSD och CSD. En bred koalition mellan Socialister och PSD däremot vill de båda partierna inte höra talas om. Åtminstone inte före valet.