- December är samvetets månad. Då är det lätt att sälja de hemlösas tidning, säger Anette Wahlström.
Oavsett vilken årstid det är står hon kvar tills hon har sålt sin bunt; det är hennes dagsverke.
Vi är med henne vid Åkermyntans köpcentrum i Hässelby villastad. Det är ruggigt och kallt, hunden Rexona kurar ihop sig på filten och Anette får akta sig så att inte tidningen blir blöt.
- Situation Stockholm! De hemlösas tidning! ropar hon.
Tidningen med en osminkad Lena Endre på omslaget är några veckor gammal. Det dröjer inte länge förrän en stamkund får syn på Anette och kommer fram. Det är Maud Christell, som alltid brukar köpa en tidning av Anette.
- Det är fint det hon gör, säger Maud Christell.
Anette Wahlström är inte hemlös nu längre. Hon har lämnat narkotikan bakom sig och har fått en träningslägenhet i Blackeberg. Det heter så när man ska träna sig för ett vanligt liv. Där bor hon med Rexona, som är en blandning av schäfer och rottweiler. Tack vare Situation Stockholm har hon kunnat ta körkort och köpa en bil.
Tidningen kostar 40 kronor och försäljaren får behålla 20 kronor. Hon bestämmer själv hur många hon vill sälja och hon har mutat in några fasta platser: Åkermyntan och City Gross i Ulvsunda. Många känner igen henne här: "Hej! Är det bra? Får duga!"
Någon säger "Den har vi redan köpt" om tidningen med Lena Endre.
- Tack så mycket! säger Anette då.
Hon låter sig inte nedslås av avvisande ansikten. Det positiva överväger alla gånger. Det här är ett roligt jobb.
Tidigare på dagen har hon gått på säljkurs i Situation Stockholms lokaler på Döbelnsgatan i Stockholm.
Det är professionella säljutbildare från företaget Cordovan som håller kurs i höst för de hemlösa - en sorts välgörenhet. Kaffe och vetelängd i ett sammanträdesrum, och så samtal om det som kallas säljteknik.
- Det viktigaste är att man tror på det man säljer, och att man tror på sig själv, säger Ingemar Larsson-Swall från Cordovan.
- Mmm, instämmer Lotta, Ahmad, Stefan och Anette, som i den här kretsen kallas Nettan.
Ett säljtillfälle, får de veta, består av tre korta faser: kontakt, presentation av produkten och så ögonblicket när kunden bestämmer sig.
Ingemar tycker att en försäljare ska ropa ut sin vara. Men Stefan har testat, det går inte bättre om man ropar, det är ögonkontakten som avgör. Och att man står på samma ställe, där de känner igen en.
Stefan Wikberg är Situation Stockholms affischnamn i höst. På affischen finns en bild av honom som prydlig ung man. Det står att han hade advokatdrömmar, men nu är han "en av våra bästa säljare". Han bor på ett hotellhem och brukar stå i den stressiga gången mellan Centralen och tunnelbanan.
Även i denna föränderliga miljö märker kunderna om han är borta.
- Då blir det liv i luckan. Har det hänt något? Är jag borta mer än två, tre dagar finns det de som ringer tidningen, berättar Stefan Wikberg.
Kontakten är uppnådd, nu gäller det att presentera produkten. Anette lyfter gärna fram Gatuplanet, den del i tidningen där de hemlösa själva skriver.
- Det är oss det handlar om.
Hon har skrivit där själv, om sina tänder och hur hon drog ut rotresterna. Det låter som ett bra säljargument, tycker Fredrik Silfver.
- Du säljer garanterat mer om du kan säga: Den här månaden har jag själv skrivit i tidningen.
Situation Stockholm har ofta en kändis på omslaget. Det har visat sig att även de yngre vill ha tidningen då.
Vidare i kursen: När man har fått kontakt och presenterat tidningen gäller det att ge köparen den där lilla extra knuffen som gör att han bestämmer sig och tar upp plånboken.
Om de säger att det är dyrt med 40 kronor kan man säga att det kostar lika mycket som Aftonbladet och Expressen i två dagar. Eller: "Så brett innehåll får du ingen annanstans." Stefan har en egen grej, han lovar köpa tillbaka tidningen om läsaren inte blir nöjd. Hittills har ingen enda kommit tillbaka.
- Mitt största bekymmer är att folk inte har kontanter längre, bara kort. Det stör mig, säger han.
Fredrik föreslår en lösning: låt dem betala med mobilen. Det går att fixa! Eller är det bara "ett skägg"? Det är säljsnack för något man drar till med för att dölja att man inte vill köpa.
Ingemar Larsson-Swall och Fredrik Silfver är grabbar som har sålt en och annan dammsugare i sina dagar. De är proffsiga. Tron kan försätta berg, försäkrar de, och både Nelson Mandela och Barack Obama åkallas i den spartanska lokalen där kursen hålls.
Men det finns också kunskaper som bara de hemlösa sitter på. Till exempel: Hur märks lågkonjunkturen i er bransch?
- När det är dåliga tider vill de ha tian tillbaka på sin 50-lapp, säger Stefan Wikberg.
Man ska sätta upp mål för sig själv, säger Ingemar och Fredrik, men de ska vara realistiska. Brukar man sälja 10 exemplar av tidningen är det ingen idé att sätta målet vid 30, det är för högt och man blir bara nedslagen i skoskaften om man misslyckas.
Lotta har funderat mycket på mötet mellan säljare och kund.
- Det är otroligt vilken relation som byggs upp kring en enkel affär på 40 kronor, det är som en kärleksrelation. Här står jag, med ett nytt nummer av tidningen och liksom kräver att de ska köpa, det är en känslig sits.
Ingemar säger att det finns tio procent som aldrig kommer att köpa tidningen. Dem ska man inte lägga någon säljglöd på. Tio procent söker aktivt upp en försäljare för att köpa tidningen. "De resterande 80 procenten, det är dem ni ska försöka nå."
En och en halv timme har gått. Bara ett kurstillfälle kvar, sedan blir det diplom.
- Det ska jag sätta upp på väggen hemma, säger Anette Wahlström.