Det politiska motståndet mot programmet för nödlån till Grekland är troligen hårdast i Tyskland, som beräknas få stå för 22 miljarder euro av de 110 miljarder euro som nu planeras.

Men går allt i lås, med budgetdisciplin utan skuldavskrivningar i Aten, kan tyskarna snart börja räkna hem miljardvinster på just denna utlåning.

Upplåningskostnaden för Tysklands lån till Grekland är svår att beräkna på förhand. Dessutom försvåras kalkylen av att det är oklart exakt hur lång löptid de tyska lånen till Grekland får.

Men grovt räknat kan man utgå från räntan på tyska statsobligationer med tvåårig löptid, som i dagsläget ligger på 0,64 procent. Kanske ska man lägga sig något över det, om nödlånens löptid blir tre år.

Detta kan ställas mot en beräknad räntenivå för nödlånen från euroländerna som deltar på drygt 5 procent. Avrundat skulle det ge en räntemarginal för tyskarna på omkring 4,0—4,5 procentenheter.

Med en löptid på i snitt tre år på lånen till Grekland skulle det ge Tyskland ränteintäkter på omkring 2,6—3,0 miljarder euro (25—29 miljarder kronor).

Att långivare i räddningspaketet ska kunna göra en god affär följer mallen från andra liknande stödprogram, som det svenska garantiprogrammet för banker.

– Under tiden som det här programmet pågår, när pengarna är utlånade till Grekland, tar man ju på sig en stor risk. Det finns en risk att de inte får tillbaka pengarna, säger Daniel Bergvall, ekonom på SEB.

En annan poäng med räntepåslaget är att nödlånen till sin natur ska vara oattraktiva. Detta uppfyller två syften:

– Landet, i detta fallet Grekland, ska av räntan uppmuntras att så snart det går återgå till den privata räntemarknaden. Programmet ska inte subventionera Greklands upplåning utan hjälpa landet genom en allvarlig kris, säger Bergvall.

Dessutom ska den höga räntan avskräcka andra euroländer från att vilja ha liknande stöd.

– Spanien och Portugal är de som ligger sämst till efter Grekland. De här räntorna ska vara så höga att de gör allt för att inte behöva be om stödpaket.