För två år sedan blev Louise Julian koncernchef för EF, Education First, där hon arbetat sedan 1985.
I mars utsågs hon till Årets affärskvinna i Veckans Affärers tävling. Det påverkade inte hennes själv speciellt mycket, säger Louise Julian när DN möter henne på EF:s kontor på Strandvägen i Stockholm.
Men utnämningen återspeglas på alla duktiga chefer o medarbetare på EF, tycker hon, och det är bra.
- För mig personligen känns det också som ett slags bevis för det som jag brukar kämpa för och uppmuntra till, att det går att ha karriär och flera barn.
Denna kamp är inget nytt påfund. Hon har ofta betonat sitt eget, och EF:s, engagemang för kvinnors karriärmöjligheter, i synnerhet de kvinnor som likt henne själv vill ha chefsjobb utan att välja bort barn.
Vad består då detta engagemang av? Kortare arbetstid för småbarnsföräldrar? Barnpassning på jobbet? Städhjälp?
Nej, inget sådant. Men det finns en positiv attityd, förklarar Louise Julian.
Rent konkret har kampen hittills resulterat i en modell för ett samtal. Det som en kvinna har med sin chef när hon ska komma tillbaka från sin mammaledighet.
- Det måste finnas nåt slags system på ett företag, så man kan gå till sin chef och säga: jag är gravid, kan vi prata om hur det ska fungera när jag kommer tillbaka.
Louise Julian ställer sig vid svarta tavlan för att visa. Hon drar tre streck som visar de tre olika alternativen för småbarnsmammor. Ett går uppåt, ett horisontellt, ett nedåt.
Strecket som går uppåt betyder att jag fortsätter som tidigare, förklarar Louise Julian. Med det menas att den anställde fortsätter att öka sitt ansvar.
_ Den anställde kommer att ha en barnflicka, eller har sin mamma eller en granne som kan hjälpa till, så EF behöver inte oroa sig. Hon kan resa och tar gärna på sig mera ansvar successivt, så som hon har gjort tidigare.
Det horisontella strecket betyder att "jag fortsätter som hittills men tar inte på mig mer än det".
- Den personen kommer att lägga sin extraenergi på bebin och vill inte resa så mycket. Kanske inte kan jobba jättesent.
Det nedåtgående strecket betyder att man vill ta det lugnare, kanske gå ned i tid eller byta arbetsuppgifter.
Löneutvecklingen beror på vilket streck man väljer.
- Med mer ansvar kommer mer lön. Det har ju inte med att skaffa barn eller inte att göra.
Och papporna? Eftersom pappaledighet är nästan unheard of i USA och andra stora EF-länder finns inget speciellt program för dessa.
Louise Julian är kritisk till det svenska systemet med lång, betald föräldraledighet. Hon föredrar det amerikanska.
- Det svenska systemet är svårare och mindre flexibelt. I Sverige säger ju alla att vi är världens mest generösa land för att ge mammaledighet och så. Men baksidan på det är ju att det är jättemånga kvinnor som försvinner ut ur karriären. Är man borta i tre månader finns en chans att komma tillbaka till jobbet man hade. Företaget kan då ofta lösa det med en interimslösning i stället för att sätta in en vikarie.
EF är en koncern som inte släpper någon som helst information om hur mycket man tjänar eller investerar. Men skulle man kunna få se årsredovisningen för bara den svenska verksamheten (som knappast är någon tung del av helheten)? Nej, det går tyvärr inte, förklarar Louise Julian.
Varför är EF är så hemligt? Jo, det är det här med konkurrensen.
- Vi ser lite annorlunda ut än de flesta av våra konkurrenter, säger hon och påpekar att EF dels har en unik geografisk spridning och dels har ett mycket brett utbud medan de flesta konkurrenterna satsar på endast en produkt, till exempel språkresor i ett enda land.
- Det gör att konkurrenterna studerar oss ganska noga och undrar vad vi gör.
Det låter som ett rimligt antagande. Sedan EF startade i Sverige för 39 år sedan har företaget gått från att ordna språkresor för gymnasister till England till att ha kontor i 50 länder, 3 000 anställda och 23 000 extraanställda ledare och lärare. Verksamheten har breddats till snart sagt alla nivåer och längder på utbildningar samt aupairförmedling. Veckans Affärer uppskattade nyligen EF:s omsättning till mellan 10 och 20 miljarder kronor och vinsten till 1,2 miljarder efter skatt.
Nästa steg är så kallade A-levelutbildningar i England och Australien, kompletta gymnasieutbildningar, främst riktade mot elever från Ryssland och Asien. Start i höst.
- Tanken är att på sikt gå ännu mer in i vanlig utbildning, i stället för ren språkutbildning.
Den senaste stora nysatsningen var ett MBA-program i Boston. Skolan heter Hult International och är rankad trea i staten.
Mannen som gett namn åt en skola - fast det var inte hans egen idé, "det var vi som kom med förslaget som ett sätt att ära honom", förklarar Louise Julian- heter Bertil i förnamn. Han har ett eget jetplan och lägger gärna stora pengar på privat underhållning av världsartister som Diana Ross och Rod Stewart.
I EF:s barndom förklarade han framgångarna med att han inte anställer socialdemokrater. Sedan dess har det varit gott om skriverier. Om lyxlivet. Och om rykten och anomym kritik om hårdför ledarstil, om hög personalomsättning, favorisering av sonen Philip Hult.
Hur är det att arbeta med Bertil Hult?
Louise Julian suckar diskret. Det kan man förstå, inte många internationella koncernchefer har levt i skuggan av sin ägare så som hon.
- Jag svarar ju att jag skulle inte ha jobbat här i 20 år om jag inte tyckt att det var utvecklande att samarbeta med en person som Bertil.
Och det där med att vara i skuggan, det stämmer inte längre, framhåller hon. I takt med att hon lärt sig att förstå hans ledarskap har han släppt taget. I dag har de kontakt endast en gång i veckan.
Hur skiljer de sig åt, vd:n och grundaren/ägaren/ordföranden?
- Bertil är en sann entreprenör. Han förenklar verkligheten. Tar bort en massa praktikaliteter i stället för att stoppa saker för att äh, det blir för krångligt.
Och du ser saker som svåra?
- Nej, men ett steg mer verkligt. Det är klart att vi ska ha ett kontor i Shanghai med 100 man, kan Bertil säga. Då tänker jag att jaha, kan alla de här personerna verkligen flytta till Shanghai, var ska vi hitta personal?
När Louise Julian utsågs till koncernchef blev många, åtminstone utanför EF, förvånade eftersom man trott att toppositionen var vikt åt Philip Hult, 33.
I en artikel i Dagens Industri 13/4 2002 sa Bertil Hult: På sikt hoppas jag att Philip blir koncernchef. Ett familjeföretag bör ledas av en familj.
Men där har han tydligen tänkt om.
- Jag tror inte att det blir Philip Hult som tar över efter mig. Philip är tänkt att bli styrelseordförande när Bertil en dag väljer att dra sig undan.
- Jag tycker att Philip är jätteduktig och han har enormt mycket idéer och visioner. Jag tror att han är mer intresserad av styrelsen än en operativ position.