Företagets vd Jan-Åke Jonsson håller fast vid sin räddningsplan - att med hjälp av nya produkter och extern finansieringshjälp vända utvecklingen för Saab och nå lönsamhet 2011. Tyvärr är risken överhängande att processen misslyckas och slutar med att bolaget går i konkurs.
Jan-Åke Jonssons plan innebär att Saab görs till ett självständigt bolag i förhållande till ägaren GM och att all produktion, forskning och utveckling plockas hem till Trollhättan.
- Med helt nya 9-5, 9-3X och 9-4X redo för lansering det närmaste ett och ett halvt året har Saab en utomordentlig grund för stark tillväxt, förutsatt att vi kan ordna finansieringen för att slutföra utvecklingen, för verktyg och för marknadslanseringen, säger Jan-Åke Jonsson.
Problemet är att ägaren GM inte längre kan backa upp sitt svenska dotterbolag. Visserligen står GM helt bakom planen och är redo att till vissa delar betala för den, men inte fullt ut. Och Saab har inga egna resurser att sätta in. GM är nära kollaps på hemmaplan och håller sig nu flytande med hjälp av amerikanska skattepengar.
Dessa stödmiljarder kan av inrikespolitiska skäl inte rinna ut ur landet och hamna i Sverige för att rädda Saab eller i Tyskland för att rädda Opel och det brittiska systermärket Vauxhall. Detta är skälet till varför GM så abrupt nu skruvar åt kranarna. Budskapet är glasklart: problemen med Saab måste klaras ut under året, sedan tar vi helt vår hand från Saab.
Den svenska regeringen är redo att hjälpa till med lånegarantier och annat, men kräver att en låneansökan till Europeiska investeringsbanken måste lämnas in av ägaren GM. GM vägrar att göra det.
I det läget återstår inget annat för Saabledningen än att begära rekonstruktion. Men en sådan löser inte grundproblemet för Saab om behovet av extern finansiering. Den måste säkras på något sätt. Kanske kan en rekonstruktör i samarbete med Saabledningen finna en lösning i samråd med alla fordringsägare tillsammans med en eller flera externa partners.
Tyvärr ser utsikterna till en sådan lösning inte särskilt ljusa ut. För det första ska man komma ihåg att de flesta rekonstruktioner misslyckas. Saabs utgångsläge är extra besvärligt med en amerikansk ägare nära kollaps. Saabs egen historia med ständiga förluster avskräcker. Av underlaget till tingsrätten framgår att Saabs samlade rörelseförluster mellan åren 2002 till 2006 uppgick till 18 miljarder kronor. 2008 gav en smäll på tre miljarder kronor och 2009 väntas bli lika illa.
Att hitta riskvilligt industrikapital i dessa mörka tider blir en ytterst svår utmaning. Risken för att rekonstruktionen slutar i en regelrätt konkurs får därför anses som överhängande. En del menar till och med att Saabs finanser är så usla och möjligheter till vändning så små att företaget inte ens uppfyller villkoren för en rekonstruktion - en direkt konkurs är vad som borde ske i detta fall.
Försöket med rekonstruktion är bara ett trixande i den högre skolan dirigerat av GM för att komma ur det hela med så låga kostnader som möjligt.
Underleverantörerna, som redan är pressade av att den totala bilmarknaden går så svagt, kommer nu att antingen stoppa leveranserna till Saab i väntan på besked om hur det blir eller begära förskottsbetalning för att överhuvudtaget leverera.
För Saabs alla återförsäljare är detta onekligen dåliga nyheter. De flesta kunder förknippar en rekonstruktion med en konkurs, eller som att bolaget är nära att kollapsa. Vem vill investera en kvarts miljon i en produkt från en tillverkare som inte ser ut att ha någon framid?
Räkna med att den redan svaga försäljningen av nya Saabilar störtdyker!
Samtidigt är det extra tragiskt om Saab faller just i detta läge när ledningen äntligen fått till en affärsplan med ett breddat utbud av modeller.
Det är som att snubbla på mållinjen i tidernas maratonlopp.