Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

LO missar målet med kvinnolöner

LO lyckas inte jämna ut löneskillnaderna mellan relativt högavlönade LO-män och de lågavlönade LO-kvinnorna i kommuner, handel, hotell och restaurang. Det visar en ny rapport, ”Vägen mot sammanbrottet”.

– Att kvinnor tjänar sämre än män är ett av arbetsmarknadens största problem, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson och fortsätter:

– Vi i LO har vår hemläxa att göra, för att förstå vad som krävs har vi beställt den här oberoende granskningen. Men det krävs också bredare partsöverenskommelser för att modernisera lönerelationerna på svensk arbetsmarknad.

Före månadsskiftet måste parterna ha kommit närmare varandra. Två tredjedelar av LO-förbundens medlemmar, över en miljon, kräver högre löneökningar än det så kallade märket, den procentnivå som sedan 1997 fastställs genom industrifackens gemensamma avtal. Konfliktrisken är stor.

Kvinnodominerade Kommunal, Handels och Hotell- och restaurangfacket har krävt större påslag än märket, med hänvisning till LO:s gemensamma målsättning om att halvera löneskillnaderna mellan manliga och kvinnliga arbetare. Men även relativt högavlönade mansdominerade förbund inom bygg och anläggning har passat på att höja sina lönekrav när samordningens bojor brutits.

Och den utlösande faktorn blev just LO:s interna oenighet om jämställdhetssatsningarna.

LO-samordningen sprack i oktober sedan Kommunal hotat med att gå sin egen väg om inte övriga LO stödde extrapengar utöver märket till Kommunals undersköterskor.

Att lyfta fram en enskild medlemsgrupp var ett nytt grepp från Kommunal, som på det sättet ville syna korten hos IF Metall. Metall har vägrat stödja en bred låglönesatsning men uppmanat Kommunal att välja ut en enskild grupp. Men IF Metalls strategi för att hålla LO-kollektivet inom märkets ram exploderade i ansiktet på förbundsledningen när övriga LO-förbund krävde bredare låglönesatsningar.

Rapporten ”Vägen mot sammanbrottet” visar att inte heller intakta LO-samordningar klarar fungerande jämställdhetssatsningar. Trots en rad särskilda låglönepotter har löneskillnaderna knappt minskat. Även då kvinnorna fått något högre påslag i procent blir det färre kronor än till männen, eftersom kvinnornas utgångslöner är lägre. Männen har också ofta fått mer i de lokala förhandlingarna. Kvinnorna har dessutom ”betalat” med försämringar i andra villkor.

I årets avtalsrörelse har nya utmaningar tornat upp sig. Dels de statliga ingreppen med extramiljarder till lärarna, och hot om lagstiftade lönesänkningar. Men också de ”sifferlösa” centrala avtalen, som det har visat sig att Sveriges Kommuner och landsting (SKL) de senaste åren använt för att omfördela lönepengar från kommunalarbetare till socionomer, sjuksköterskor och lärare.

Dessa tjänstemannagrupper har länge varit lågt avlönade jämfört med privatanställda akademiker. Genom att skriva under sifferlösa avtal med SKL har de glidit ur märkets tvångströja. SKL har passat på att höja bristyrkenas lön och utfallet har landat en bra bit över märket. Men med kommunernas begränsade lönekaka har det skett på bekostnad av Kommunal, där utfallet hamnat under det centrala avtalet.

Det har lett till stor ilska inom LO, som de senaste veckorna genomfört bestämda uppvaktningar av arbetsmarknadsministern, SKL och statliga Medlingsinstitutet. Kommunal har hotat med att vid sittande förhandlingsbord höja lönekraven med 150 kronor per månad för samtliga medlemmar.

– Sveriges Kommuner och landsting är ute på väldigt farliga vägar när de tar pengar från Kommunals medlemmar och ger till andra, säger Torbjörn Johansson, som efterlyser breda överenskommelser med både TCO, Saco och arbetsgivarna, och politiska insatser.

– Vi får krig på arbetsmarknaden och ökade sprickor i samhället om vi inte lyckas lösa detta.

Fakta. LO:s rapport

”Vägen mot sammanbrottet”

Rapporten är en oberoende utvärdering av avtalsrörelserna för LO:s 14 förbund 2004 till 2013 ur ett genusperspektiv, skriven av den erfarna arbetsmarknadsjournalisten Anna Danielsson Öberg på LO:s uppdrag.

Den visar på ett magert resultat för LO:s samordnade jämställdhetssatsningar 2004-2013.

Enligt LO:s Lönerapport 2015 tjänar kvinnliga arbetare i dag 87 procent av männens löner, mot 85 procent vid millennieskiftet.

Undersköterskor tjänar i dag strax över 24 000 kronor i snitt, det är i snitt 2 800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare. Personlig assistent i kommunen tjänar i snitt 21 600 (2014). Butiksanställda fyllda 18 år med tre års branschvana har en minimilön på 21 949 kronor. Minimilön för en servitris med sex års branschvana är 23 360.