– Vi har inte för avsikt att varsla i morgon, säger Stefan Löfven, ordförande i IF Metall.
– Men med tiden blir det ju ett allt allvarligare läge, fortsätter han.
Parterna hade på onsdagen att ta ställning till ett bud från medlarna, de opartiska ordförandena (Opo) för de anställda i industrin. Budet låg på 2,6 procent i löneökningar på 13 månader, alltså 2,4 procent på årsbasis eller runt 670 kronor mer i månaden.
– Vi behöver förutsättningar fastslagna för industrin, säger Åke Svensson, vd för Teknikföretagen.
Men IF Metall, Livs, Sveriges Ingenjörer, Unionen och GS säger med stöd av LO:s styrelse nej, eftersom de anser budet vara för lågt.
Historiskt brukar det slutliga utfallet landa runt 0,7—0,8 procent under fackens krav. Det här skulle landa strax under.
Riksbankens inflationsmål och företagens konkurrenskraft klarar högre nivåer än budets, vilket enligt Löfvén skulle ge 65 procent av fackens krav.
– Det säger sig självt att det är för lågt.
Ulf Bengtsson, ordförande i Sveriges Ingenjörer, tycker inte att finanskrisen i Europa ska dra ner möjliga svenska löneökningar.
– Man ska också komma ihåg att våra handelspartners inte är de som är i kris.
Industrins lönemärke blir avgörande för vad de efterföljande löneförhandlingarna i andra branscher brukar ge.
Facken kan varsla om stridsåtgärder redan på torsdagen, vilket inte kommer ske. Nu följer sju dagar där parterna kan ha kontakt med varandra via Opo.
Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, skramlar med överenskommelsen med LO på försäkringsområdet som vapen i förhandlingarna.
– Leder de till en stökig och för svensk industri och svensk ekonomi skadlig process så kan jag inte se att det blir något av med det där, säger Weihe.
Men Per-Olof Sjöö, ordförande i GS, ställer sig kallsinnig.
– Vi utgår fortfarande från att den preliminära överenskommelsen blir definitiv så fort vi är färdiga med våra avtalsförhandlingar. Vårt nej nu, är vår uppfattning, påverkar inte den processen.