Historien ”Nadia Plesner vs Louis Vuitton” – konststudenten mot modejätten – tog sin början hösten 2007 då danskan tröttnat på att världsproblemen får för lite utrymme i medierna.
Hon tänkte att om Paris Hilton får uppmärksamhet genom att bära omkring på modeväskor och små hundar så borde väl samma koncept fungera även för barnen i Darfur?
Sagt och gjort. Nadia Plesner designade en t-shirt med en mager pojke bärandes på just en designerväska och en chihuahua. Tröjan blev snabbt populär och för pengarna som kom in köpte Nadia Plesner medicinsk utrustning som skickades till det svältdrabbade Darfur.
Problemet var bara att franska Louis Vuitton snart fick nys om de uppskattade t-shirtarna – och beslutade att stämma Nadia Plesner. Motivet löd att väskan som pojken bar på liknade företagets produkter.
De 5.000 euro per dag som modebolaget krävde steg snabbt till 15.000 efter att Nadia Plesner hade publicerat företagets namn (kostnad enligt LV: 5.000 per dag) och stämningsbrev (kostnad enligt LV: 5.000 per dag) på sin hemsida.
Men konststudenten Nadia Plesner – som då liksom nu – levde på studielån gav sig inte. Eftersom tröjorna såldes till världens alla hörn, från Singapore till Pennsylvania, höll hon ut i nära två månader.
– Då hade beloppet som de ville ha av mig på stigit till ganska rejäla summor, berättar hon för DN.se.
Och inte bara det. Även advokatkostnaderna hade skjutit i höjden vilket gjorde att Nadia Plesner, efter ett möte med Louis Vuitton, lade ner försäljningen. Företaget släppte kraven på betalning men sina försvarare var hon nu skyldig 100.000 danska kronor.
– De kunde inte arbeta gratis för mig, så jag tvingades lägga ner verksamheten. Jag gav upp, säger hon.
Att hon gav upp är dock inte riktigt sant.
En av de två advokater som hon anlitat hade sagt att Louis Vuitton kunde stämma henne med hänvisning till upphovsrätten – rätt eller inte. Tröjan som hon tagit fram var enligt dem att betrakta som en kommersiell produkt.
– Om jag i stället placerade pojken med väskan i en oljemålning så skulle Louis Vuitton inte kunna säga något, fick jag veta. Då skulle det jag gjort plötsligt klassas som konst.
Hon tog fasta på budskapet. Inspirerad av Pablo Picassos verk Guernica skapade Nadia Plesner sålunda en modernare version av verket: Darfurnica.
Den 32 kvadratmeter stora oljemålningen tog henne 14 månader att färdigställa och rymmer bland andra Barack Obama, Britney Spears samt den cancerdrabbade Big Brother-stjärnan Jade Goody.
Och bland dem – otaliga märkesvaror och inneprylar.
Den magre pojken med chihuahua och designerväska återfinns centralt i bilden. Ett faktum som fick Louis Vuitton att ilskna till på nytt.
I januari ställdes Darfurnica ut på Odd fellow Palace i Köpenhamn. Danske kulturministern Per Stig Møller invigningstalade och besökarna fick en påminnelse om det som pågår i Darfur.
Men medan Nadia Plesner – som studerar i Amsterdam – var upptagen av annat hann Louis Vuitton både gå till domstol och få henne fälld för brott mot upphovsrätten.
– När jag kom hem låg ett brev från företaget på dörrmattan. Där stod att rätten dömt mig att betala 5.000 euro för varje dag som målningen visas offentligt. Det spelar ingen roll om det är på ett museum eller på min hemsida.
Trots att en dryg månad har passerat låter hon ännu paff:
– Jag vet inte hur det gick till. Jag har inte hörts och var inte heller på plats och kunde försvara mig själv, säger hon.
Nadia Plesners advokat, Jens van der Brink, konstaterar att den holländska upphovsrättsindustrin har lobbat hårt och för en tid sedan fick igenom en lag som gör ovanstående möjligt.
– Företagen har rätt till ett snabbt agerande i rätten med krav om omedelbar påföljd. Men det får tyvärr till följd att de bara hör en sida av historien. Jag tycker att det är galet.
I Nadias fall, anser han, medför domen ”oerhörda kränkningar” av såväl yttrandefriheten som den konstnärliga friheten.
– Louis Vuitton hävdar att hon kopplar deras märke till brottsligheterna i Darfur. Det är enligt mig en stor missuppfattning. Hon har aldrig attackerat dem. Det enda hon gör är att använda sig av väskan som en symbol för det rika väst.
Jens van der Brink menar att om det vore för företag som Louis Vuitton så skulle popkonsten aldrig ha existerat:
– Andy Warhol använde sådana här symboler för att kommentera samtiden och kommersialismen, påminner han.
Eftersom domen föll redan den 28 januari är Nadia Plesner i dag skyldig att betala 5.000 euro gånger 41 dagar, vilket blir 205.000 euro (motsvarande 1.820.000 svenska kronor).
Och det är en summa som stiger för var dag som går.
– Dessutom har de återupptagit det gamla fallet. Jag vet inte hur mycket pengar de vill att jag ska betala längre, suckar Nadia Plesner.
Motgångarna till trots så skulle hon göra samma sak igen om hon fick chansen:
– Jag ångrar ingenting. Varken min första teckning eller att jag kämpat mot Louis Vuitton. Resultatet är att jag har kunnat hjälpa människorna i Darfur.
I detta nu är Nadia Plesners andra last med bistånd på väg till den svält- och krigsdrabbade regionen: en container modell större – full med medicinsk utrustning som donerats av danska sjukhus.
– Dessutom har Darfur nämnts många gånger fler i medierna än vad det annars skulle ha gjorts. Det är fantastiskt.
DN.se har sökt Louis Vuitton som via Rossana Mariano vid sitt svenska ombud, RMPR, låter hälsa att de inte kommenterar fallet.