Manliga chefer tjänar dryga tusenlappen mer i månaden och avståndet till de kvinnliga cheferna fortsätter därmed att öka. I år kommer färre chefer att få bonus.
Snittlönen för landets 500.000 chefer ligger nu på 35.200 kronor och det är 1.200 kronor mer än under 2008 visar Ledarnas årliga granskning av landets chefslöner för förra året.
– Det visar att ledarskap är en alldeles för lågt värderad resurs i Sverige, säger Ledarnas ordförande Annika Elias.
– Snittlönen för landets chefer står inte i rimlig proportion till chefernas arbetsuppgifter och ansvar.
Bland de högre cheferna är snittlönen 51.000 kronor per månad och för chefer i företagsledande ställning är snittlönen 59.500 kronor.
Det som drar upp snittet är de välbetalda cheferna inom främst bank- och finanssektorn där lönerna ligger runt 80.000 kronor per månad. Städledare och förmän tjänar runt 27.000 i månaden och det är främst kvinnor med chefsbefattningar inom offentlig sektor som tjänar minst.
Lönegapet mellan män och kvinnor fortsatte öka med några hundralappar. Nu är skillnaden 1.600 kronor.
– Det är bekymmersamt. Utvecklingen borde gå åt det andra hållet och detta visar att lönesättningen inte speglar kompetens utan andra faktorer som till exempel kön, säger Annika Elias.
Länsvis toppar cheferna i Stockholm löneligan med en snittlön på 39.600 kronor, medan Kalmarcheferna intar bottenplatsen med en snittlön på 32.200 kronor per månad.
Andelen chefer med rörlig lön som exempelvis bonus har fallit från fyra av tio 2008 till tre av tio 2009.
– Det är bekymmersamt. Vi vet att många chefer efterfrågar rörliga lönedelar. Man vill ha en lön som är kopplad till den prestation som man utför, säger Annika Elias.
– Vi vet att drygt hälften av cheferna vill ha rörlig lön.
Ledarna fortsätter att slå ett slag för lokal lönebildning.
– Det är viktigt att individens prestation ska speglas i lönen. Det är viktigt att den här diskussionen får föras mellan individen och arbetsgivaren direkt. För det är de som känner till vad man gjort och hur lönen kan sättas i stället för att makten över lönen ligger hos organisationer lång borta från verkligheten.