När finansminister Anders Borg skäller på bankerna och uppmanar spararna att byta bank tar han bort ansvaret från sig själv och lägger det hos kunderna. Det skulle fungera om marknaden fungerade, men det gör den inte. I stället består den av ett oligopol där de fyra storbankerna är dominerande och erbjuder näst intill identiska villkor. Boräntorna är lika höga och sparräntorna lika låga. Det är en av anledningarna till att vi kunder inte byter bank. En annan att själva bytet upplevs som för krångligt. Det visar DN:s undersökning.

Många banker kräver också att man ska flytta hela sin affär till banken, som till exempel att börja spara i bankens produkter, för att få de bästa villkoren. Det tycker jag personligen är ett otyg eftersom alla sätt att packa ihop tjänster gör dem mycket svåra att jämföra. Till exempel kan avgifterna på sparandet mycket väl äta upp förtjänsten på bolånet. Det är inte ens säkert att det sparande som rekommenderas är det bästa för kunden.

De enskilda kunderna har inte makten att få i gång konkurrensen på bankmarknaden som den ser ut i dag. Det har däremot finansministern. Han har verktyg som använts tidigare med effektivt resultat. När statliga SBAB pressade bolåneräntorna var de andra bankerna tvungna att börja konkurrera och förhandla om rabatter med sina kunder. Sedan upphörde SBAB:s uppdrag att vara prispressare, och nu ligger alla bolåneräntor löjligt nära varandra.

De som inte vill att det offentliga ska ge sig in på marknader brukar peka på risken att priser dumpas och slår ut privata företag. Men en titt på storbankernas vinster ger vid handen att just den risken är ganska liten.

Bland sparräntorna fungerar konkurrensen något bättre. Det kan delvis bero på att staten utökat insättningsgarantin, vilket kan ha fått kunderna att våga prova nya aktörer. Numera finns flera alternativ till att bara ha ett löne- och sparkonto hos sin vanliga bank. En del använder sig också av flera banker, vilket kan vara ett sätt att pressa fram bättre villkor. Men det är först när bankerna riskerar att tappa kunderna på riktigt – det vill säga att kunden helt byter bank – som det kan bli fart på konkurrensen på allvar.

Hittills har Anders Borg nöjt sig med att skälla på bankerna och skylla på kunderna. Men det räcker inte för att få en förändring. Om Borg menar allvar är det dags att han börjar agera.