Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ekonomi

Michael Winiarski: Rysslands makt svagare när ekonomin krymper

Det är länder som inte har gjort sig av med sitt beroende av råvaruexport som drabbas hårdast av oljeprisfallet. Ryssland är typexemplet, och landets ekonomiska tillbakagång resulterar i en försvagad maktställning i världen.

Man kan jämföra dagens negativa oljeprischock med andra tillfällen då den ryska staten har varit i gungning.

I mitten av 1980-talet sjönk oljepriset ned mot 14 dollar per fat; bara några år senare, 1991, kollapsade Sovjetunionen.

Det nya Ryssland under Jeltsin var inget direkt under av stabilitet. Men 1998 började hans regim att krackelera, då oljepriset sjönk ned mot 10-dollarstrecket. Den följande finanskrisen tvingade Ryssland att ställa in betalningarna, och Jeltsin var på fallrepet – vilket bäddade för Vladimir Putins makttillträde följande år.

I Kreml argumenterar man för att Rysslands alla olyckor är västs fel. Nikolaj Patrusjev, chef för Rysslands säkerhetsråd och tidigare chef för spionorganet FSB, har i en intervju sagt att det var USA:s president Ronald Reagan som orkestrerade oljeprisfallet i slutet av 1980-talet i maskopi med Saudiarabien – i syfte att driva Sovjetunionen i konkurs.

”Vårt lands mest sårbara punkt, som det definierades av CIA, var Sovjetunionens extremt stora beroende av energiexport”, sade Patrusjev till regeringstidningen Rossijskaja Gazeta förra året.

Enligt en annan populär konspirationsteori var det finansmannen George Soros som låg bakom 1998 års ryska finanskollaps.

På senare år har amerikaner försökt att göra om bedriften från 1980-talet, enligt Patrusjev: ”Vår analys visar att genom att provocera Ryssland till motåtgärder har USA samma mål som under 1980-talet i förhållande till Sovjet. Precis som då försöker de identifiera vårt lands svaga punkter.”

I dag är oljepriset nere på en fjärdedel jämfört med 2014, vilket i kombination med de västliga straffsanktionerna (för annekteringen av Krim) har fått Rysslands ekonomi att krympa för andra året i följd.

I båda fallen är det väst fel, är budskapet från Moskva. Samtidigt är alltså Rysslands kroniska beroende av råvaruexport något som landets fiender utnyttjar, fastslår Patrusjev. Vems fel detta råvaruberoende är sade Patrusjev ingenting om. För om han har rätt, varför har då inte Putin, som stått i spetsen för den ryska staten i över 16 år, inte gjort någon ansats för att minska detta beroende?

Det är ett dystert faktum att Ryssland inte har en enda förädlad produkt som omvärlden är intresserad av att köpa – undantaget är stridsflygplan, missiler och annat krigsmateriel.

Ryska ekonomer har i åratal förespråkat en omställning, men för döva öron. Med oljepriser på 100–120 dollar fatet har Kreml inte ansett sig behöva investera i infrastruktur, förädling och civil högteknologi. Pengarna har ändå strömmat in, och ryssarnas levnadsstandard har stadigt ökat.

Men nu faller realinkomsterna och sociala förmåner skärs ned.

Det har gått så långt att Putins tidigare ekonomiminister German Gref har dömt ut Ryssland som ett ”förlorarland”. Det är ingen uppmuntrande bild för Putin, som enligt det oskrivna sociala kontraktet ska ge folk en stadigt ökad levnadsstandard mot att de inte blandar sig i politiken.

En liknande chock som Ryssland genomlever andra av världens stora oljeexportörer, som det Venezuela och Saudiarabien.

Men inget annat krisande oljeland har så stor geopolitiskt betydelse som Ryssland. Det är fortfarande en kärnvapensupermakt med återväckta ambitioner att bli en global politisk maktfaktor.

Eftersom oljepriset knappast vänder upp inom kort blir den ambitionen svårare att uppnå. Putins handlingsfrihet krymper med ett växande underskott. Krigen i Ukraina och Syrien dränerar statskassan. Men stormaktsambitionen är nog det sista Putin är beredd att offra.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.