– Tillgången på mineraler kan bli den katalysator för Afrikas ekonomi som jordbruket aldrig kan bli, säger Paul Jourdan, sydafrikansk utvecklingsekonom och specialist på gruvindustrin.
Den afrikanska andelen av världens gruvproduktion har halverats på 20 år. Krig, korruption och bristande kompetens har hindrat utvecklingen. I stället har Latinamerika växt sig starkt.
För två år sedan tillsatte Afrikanska unionen en expertgrupp som undersöker hindren för en utvecklad gruvdrift. Sedan början av 2000-talet har priserna på metaller stigit rejält, vilket gjort frågan mer aktuell. I höst ska experterna presentera sin slutrapport. Tongångarna på förhand är försiktigt positiva.
– Det finns stora behov av metalliska råvaror världen över de närmaste decennierna och Afrika är en av regionerna med störst outnyttjade resurser, säger Magnus Ericsson på konsult- och analysföretaget Raw materials group, RMG, som liksom Paul Jourdan ingår i gruppen.
Med gruvor följer en utbyggd infrastruktur, något som Afrika är i desperat behov av. Vägar, järnvägar och hamnar är en förutsättning för att ekonomin ska växa, säger Paul Jourdan.
Kan man sedan förädla de kunskaper gruvdriften ger kan man nå nästa nivå i den ekonomiska utvecklingen.
– Jordbruket är ingen väg så länge väst fortsätter att hålla sina lantbrukare om ryggen med kraftiga subventioner, säger han.
Ingen vet hur mycket mineraler som döljer sig under Afrikas jordyta. Det mesta är outforskat. Det man vet är att de fyndigheter som har gjorts med tiden har visat sig vara många gånger större än man först trodde, exempelvis kol i Zimbabwe och nickel i Tanzania.
Såväl Asien, med Kina i spetsen, som Europa är intresserat av Afrikas metaller.
– Med konkurrens finns en möjlighet att få bättre affärer gjorda om man kan hantera de svårigheter som finns. Tidigare är det bara européerna som har härjat, säger Magnus Ericsson.
Varken Magnus Ericsson eller Paul Jourdan sticker under stol med att svårigheterna är stora, som den utbredda korruptionen.
– Även i länder där lagstiftningen finns på plats finns det inte folk med kompetens som ser till att de efterlevs, säger Magnus Ericsson.
Det är själva kontraktskrivandet som är nyckeln till om projekten ska bli gynnsamma eller inte för Afrika, enligt Paul Jourdan. De afrikanska länderna behöver hjälp för att inte bli utnyttjade. Han tror att det är möjligt.
– Om inte, ska man låta mineralerna vara kvar i marken. Annars har man bara ett hål kvar sedan.