Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Motor

Långresa med elbil kräver tålamod

01:44. DN Motor hårdtestar en av de nya elbilarna ute på marknaden.

Batteridrivna elbilar fungerar utmärkt i vardagstrafiken. Men hur är de på långfärd? Vi fyller batterierna i två bilar och tar sikte på Gävle. Klarar vi oss ända dit?

Det har kommit en ny generation elbilar med räckvidder på uppemot 40 mil. Bilarna har också blivit större, bekvämare och säkrare än den första generationen.

Våra två testbilar är Renault Zoe, som med ett större batteri på hela 41 kWh ska klara upp till 40 mil på en laddning.

Hyundai Ioniq är en helt ny modell i Sverige. Den finns som hybrid, som laddhybrid och som elbil med ett batteri på 28 kWh. Det ska räcka för upp till 28 mil.

Men vardagen består mest av korta resor på högst några mil, som arbetspendling och hämtning/lämning på dagis. Det klarar man lätt med en elbil, förutsatt att man kan ladda hemma. På köpet får du avgasfri körning utan störande motorbuller.

Men hur är elbilen på längre resor? Hur långt kommer man, var kan man ladda och hur lång tid tar det? Kan man lite på elmätaren i bilen?

Sagt och gjort. Jag och kollegan Jacques Wallner går ner i DN-garaget och tar plats i varsin fulladdad bil.

Nu kommer den första överraskningen. Hyundai ska klara 28 mil. Men färddatorn visar bara 18,4 mil. Siffran bygger på hur bilen använts under de senaste resorna och bygger därmed på verklig körning.

Detta blir extra tydligt i Renault Zoe. När Jacques startar bilen säger färddatorn 18,5 mil. Men han hinner knappt lämna garaget förrän siffran stiger till 29,9 mil.

Resmålet Hemlingby vid södra infarten till Gävle är inlagt på navigatorn. Sträckan är 16,6 mil. På skärmen visas en karta med en grön ring, som anger hur långt man kommer. Ringen når nästan till Gävle.

Men bara nästan. Det fattas en liten bit.

Hmmm.

I normala fall vill man inte komma fram med tom tank eller ännu värre drabbas av bränsletorsk; särskilt inte i en elbil och absolut inte vintertid.

Men nu är det test, så vi beslutar att chansa. I värsta fall kan vi ladda i Tierp vid Gulfmacken intill E4:an. Där finns en snabbladdare.

Resan börjar lovande. I farter kring 80 kilometer i timmen sjunker räckvidden lite långsammare än den faktiska körsträcka vi avverkar.

Men när vi efter ett par mil ökar till 100 och därefter till 110 km/tim blir det tvärtom: elen sinar i oroväckande snabb takt. Ännu värre blir det norr om Uppsala där maxfarten är 120 km/tim. Efter två mil i den farten drar vi ner till 110, sedan 100.

När vi passerar Tierpsavfarten återstår 5,9 mil i räckvidd i Ioniqen. Det är mycket frestande att vika av, men vi kör på.

Jacques har fram till nu fascinerat sett hur räckviddsmätaren i hans Renault åkt jojo under resan. 29,9 mil föll till 28,1 efter en avverkad faktisk mil. Vid nästa kontrollpunkt, 2 mil, hade räckvidden ökat och visade 30,2 mil.

Hmmmm.

Vi kör över Dalälvsbron och jag sänker farten till 90 och därefter till 80 km/tim. Det är en idealisk fart för en elbil. I högre farter blir luftmotståndet alltför svårt att övervinna.

Passerande bilar drivna av fossil energi bryr sig inte sådana hinder. Inte ens bilar med släp har tålamod med vår låga fart.

Och där, äntligen, dyker avfarten till Gävle södra upp i regndiset. Vi svänger av med 3 respektive 9,2 mils räckvidd kvar. För Jacques är det lugna gatan, men jag känner mig lätt nervös med min futtiga reserv. Stämmer siffran? Klarar vi oss till Ica Maxi där det enligt sajten uppladdning.nu ska finnas laddstolpar?

Jodå, vi kommer dit. Inte bara det – de två stolparna är dessutom lediga.

Men nu börjar äventyret. Luckan till stolpen går att öppna, men man måste ha en nyckel för att få ström. Jacques vandrar bort över den stora parkeringen, för givetvis är laddstolparna med el, framtidens bilbränsle, placerade längst bort från entrén till Ica.

Jag väntar i regnet; i fem minuter, i tio. Efter 14 minuter kommer Jacques tillbaka efter att ha köat vid det kombinerade ATG- och postombudet.

– Det var mycket folk och killen i disken krävde en deposition på 50 kronor, förklarar Jacques.

Han drar nyckeln vid sidan av stolpen för att aktivera strömmen. På en liten och svårläst skärm rullar information på engelska (vad är det för fel på svenska??) om hur man ska göra.

Anslut sladden! Klart.

Anslut kontakten i bilen. Klart.

Ingen händer, ingen ström. Ingenting.

Stäng luckan på laddstolpen! Aha, luckan är halvöppen. Men hur jag än trycker går den inte att stänga. Laddsladden som sticker ut nedtill är för tjock. Jacques försöker, utan resultat. Men så trycker han till extra hårt, och då blinkar det plötsligt till i lamporna, men bara för ett par sekunder – vi hann få el för kanske två millimeters körning innan luckan flög upp igen.

– Vi har hört att det är problem med nya elbilar. Och tyvärr verkar det inte som det går att åtgärda, får vi veta när vi lämnar tillbaka nyckeln (efter att ha köat i ytterligare tio minuter).

Uppladdning.nu visar att det finns ytterligare en laddstation, på Max hamburgeri. Det ligger i samma område. Vi kör dit och finner till vår lättnad att det är en extra kraftfull snabbladdare – och att den är ledig. Det är i grevens tid, bränslemätaren i bilen lyser nu i rött på skärmen.

Jag ansluter pistolhandtaget till bilens kontakter och får bekräftelse på att strömmen börjar flöda till priset 2,40 kronor per minut.

Efter en försenad lunch på 40 minuter avbryter vi laddningen och ser att batteriet har fyllts på till 94 procent i rena turbofarten. Räckvidden har nu hoppat upp till 18,6 mil.

Vi övernattar i stan och laddar på en publik p–plats invid Gevalia rosteri där alla platser med laddstolpe utom en är ledig.

På morgonen visar räckviddsmätaren i Renaulten 24,5 mil. Ioniqen däremot har bara 15,3 mil trots en hel natts laddning. Efter start ökar den till 16,5 mil.

Vi byter bilar med varandra. När vi kör söderut märker Jacques att räckvidden i Ioniq minskar i allt snabbare takt.

– Jag tror inte jag klarar mig hem. Jag föreslår att vi tankar i Tierp, säger han i telefon.

I Tierp finns en stor laddstolpe med plats för tre bilar. Vi ansluter våra bilar och får sällskap av en Mitsubishi Outlander laddhybrid.

Vi går mot restaurangen för en fika. Jag vänder mig om och betraktar för ett ögonblick bilden av stolpen och de tre bilarna.

Det är en bild av framtiden, kanske, men också av den batteridrivna elbilens akilleshäl, den långa laddtiden. Och krångliga. Det gäller att ha laddsladdar med rätt kontakter med sig. Eller hitta stolpar med kontakter som passar ens bil.

Om det nu kommer ytterligare tre bilar hit får de vackert vänta på sin tur. I minst en halvtimme. Att tanka en vätgasdriven elbil tar bara 3 minuter, lika snabbt som att tanka bensin eller diesel eller gas.

Över en varm macka och starkt kaffe summerar vi våra intryck.

Vi upplever en stor skillnad mellan testbilarna. Ioniq känns mer som en premiumbil, den är snygg i formen och mer praktisk med sin halvkombikaross. Styrningen däremot känns diffus och ljudnivån är besvärande hög. Säkerheten är på absoluta toppen, enligt krockprov.

Svagheten är räckvidden, som i verklig körning verkar ligga kring 16-18 mil, mot utlovade 28. Inga problem så länge du håller dig inom din komfortzon, men längre resor kräver tålamod och planering.

Plus för nybilsgaranti på fem år med fri körsträcka och för 20.000 mil eller 8 år för batteriet.

Grundpriset är 371.900. Bilen går att privatleasa för 4.424 kronor per månad. Som tjänstebil blir den extra förmånlig med nedsatt förmånsvärde och en månadskostnad netto på cirka en tusenlapp.

Renault Zoe är mindre, enklare byggd och känns rakt igenom som en billigare bil. Den går att snabbladda, men inte i Europastandarden CCS. Priset är lägre, batteriet går att leasa separat och räckvidden är längre – 25-28 mil, men långt ifrån angivna 40 mil.

På Renaults hemsida finns en förnämlig räckviddssnurra där du kan se hur hastighet, temperatur och storlek på hjulen påverkar räckvidden. Dubblad fart från 60 till 120 km/tim halverar räckvidden!

Sammanfattningsvis känns eldrift som framtiden, men den kommer nog i olika former. Dagens batteribilar har blivit bättre, men fungerar bäst för dig med lokala körmönster. Eldrift med vätgas ger räckvidd med snabb tankning, men förutsätter att det byggs vätgasmackar. Återstår mellanlösningen laddhybrid, som ger eldrift i stan, men trygg räckvidd med flytande bränsle på långturen. Ioniq finns även i det utförandet.

Fakta Hyundai Ioniq.

Pris: 371 900 för enklaste versionen.

Miljörabatter: Ja, 40 000 kronor i premie, fri fordonsskatt i fem år och nedsatt förmånsvärde som tjänstebil.

Elmotor: 120 hästkrafter , 295 newtonmeter i vridmoment.

Växellåda: automatisk (reduceringsväxel).

Toppfart: 165 km.

0-100 km/t: 9,9 sekunder.

Elförbrukning: 1,15 kWh per mil.

Laddtid: vanligt uttag 10A 12 timmar, snabbladdning 30 minuter ger 80 procent.

Räckvidd: 28 mil.

Tjänstevikt: 1495-1550 kilo.

Max släpvagnsvikt: ej tillåtet med släp.

Längd/bredd/höjd: 447/182/145 cm.

Lastutrymme: 350-1410 liter.

---

Fakta Renault Zoe.

Renault Zoe

Pris: 219 900 för enklaste versionen plus hyra för batteri från 599 i månaden.

Miljörabatter: Ja, 40 000 kronor i premie, fri fordonsskatt i fem år och nedsatt förmånsvärde som tjänstebil.

Elmotor: 92 hästkrafter , 220 newtonmeter i vridmoment.

Växellåda: automatisk (reduceringsväxel).

Toppfart: 135 km/t.

0-100 km/t: 13,2 sekunder.

Elförbrukning: 1,15 kWh per mil.

Laddtid: vanligt uttag 10A 25 timmar, snabbladdning i stolpe med 43kW och 3-fas 62A i 1,40 timmar ger 80 procents laddning.

Räckvidd: 40 mil,.

Tjänstevikt: 1480 kilo.

Max släpvagnsvikt: ej tillåtet med släp.

Längd/bredd/höjd: 408/173/165 cm.

Lastutrymme: 338-1225 liter.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.