Med mediesked i mun, med trycksvärtan i blodet, föddes Keith Rupert Murdoch i Melbourne den 11 mars 1931.
Fadern, Sir Keith Murdoch, var välkänd krigskorrespondent i Australien och blev senare ägare till Adelaidebaserade dagstidningarna Sunday Mail och The News.
Rupert flyttade under 1950-talet till Storbritannien där han studerade och under en kort tid arbetade för tidningen Daily Express.
När han återvände till Australien 1954 i samband med faderns död, tog han över tidningarna och snart hade han satt sin egen prägel på dem. Från England tog Rupert med sig sensationsjournalistiken och snart fylldes sidorna till stor del av sex och skandaler. De förändringarna har följt med sedan dess.
När han tog sig in på den brittiska marknaden i och med förvärvet av först News of the World (1969) och därefter The Sun (1970) hade han redan hittat sin vinnande formel: Brott, sex, skandaler, sport och stenhårt vinklade rubriker.
Det fungerade i Australien. Och det fungerade i Storbritannien.
Murdochs imperium växte sig större och starkare och snart fann han det god tid att korsa Atlanten. Fyra år efter intåget på de brittiska öarna köpte han två dagstidningar i San Antonio och 1974 blev han rikstäckande i USA genom att starta tabloiden Star Magazine. Två år senare köpte han upp New York Post och ”murdochifierade” också den (bland talande rubriker förtjänar ”Headless body in topless bar” en extra eloge).
Amerikanerna var förvisso inte lika förtjusta i den hårdvinklade verklighet som australier och engelsmän kommit att älska. Men det stoppade inte Murdoch som under 1980-talet bredde ut sitt medievälde än längre. Flera amerikanska tidningar fick Murdoch som ägare och än viktigare: Högt aktade, Londonbaserade The Times och Sunday Times hamnade i australierns händer.
Nu såg han också bortom tidningshorisonten; radio- och tv-stationer, film- och skivbolag samt bokförlag var nya anskaffningar under 1980- och 1990-talet.
Och News Corp bara växte och växte och växte.
I fjol omsatte företaget nära 33 miljarder dollar och hade 51.000 anställda. Under dess flagg finns i dag ett otal medieföretag, bland vilka kan nämnas tv-kanalen Fox News, finanstidningen The Wall Street Journal och filmbolaget 20th Century Fox.
Murdoch är i dag en av världens viktigaste mediemiljardärer. Men hans betydelse stannar inte vid det mediala.
Rupert Murdoch är också en politisk kraft att räkna med. I Australien var han redan på 1960-talet en betydande politisk figur. När man, som Murdoch, kontrollerar 70 procent av landets nyhetstidningar, då har man automatiskt goda förutsättningar att påverka den politiska agendan.
I USA har Fox News lockat allt fler tittare sedan Barack Obama valdes till president, och tv-kanalen har kommit att bli en stark promotor för den konservativa Tea Party-rörelsen.
Men det är i Storbritannien som Murdoch har påverkat politiken mest. Han har länge tillskrivits makten att indirekt både tillsätta och fälla regeringar, samt att få till stånd lagar som främjar den egna branschen.
Ett exempel: Efter att ha stöttat Labourpartiet i tre raka val bytte Murdochs tidningar sida inför valet 2010. Många politiska analytiker hävdar att han därigenom hade stor del i att David Cameron och Konservativa partiet tog över makten.
Ett liknande scenario inträffade 1997 när Murdoch tvärtom övergav de konservativa till förmån för Labour, och där de senare då tog över makten.
Frågan, den första, är om någon icke-politiker har haft ett liknande inflytande under de senaste åren.
Frågan, den andra, är om det inflytandet precis har försvunnit.
Den enorma avlyssningsskandalen, som inte verkar veta några gränser, är tvivelsutan ett av Rupert Murdochs största bakslag någonsin.
Tidningen News of the World lade grunden till det medieimperium som Murdoch byggt upp i Storbritannien under de fyra senaste decennierna.
Men när hans son James den 7 juli 2011 tvingades ge beskedet att den 168-åriga tidningen läggs ned på grund av skandalen var det inte bara en prestigeförlust för 80-åringen.
Nedläggningen raserade samtidigt planerna på ett omfattande brittiskt medievälde.
I mars gav det brittiska parlamentet sitt godkännande för att Murdochs mediekonglomerat News Corporation skulle få köpa upp de kvarvarande 61 procenten av tv-bolaget British Sky Broadcasting, BSkyB.
Med ett sådant förvärv skulle Murdoch ges möjligheten att skapa ett smörgåsbord av medieprodukter; via satellit och bredband skulle han sprida nyheter, filmer, böcker och sportsändningar till BSkyB:s 10 miljoner kunder i Storbritannien.
Konkurrenterna bävade för det.
Rupert Murdoch drömde om det.
News of the World-skandalen satte stopp för det.
Politikerkåren, både regering och opposition, vände sig snabbt mot Murdoch efter skandalen och tvingade i princip honom att dra tillbaka budet på BSkyB.
Att Murdochs inflytande på politiken i Storbritannien sargats rejält av det som har hänt går inte att säga emot.
Men kan det till och med vara början av slutet på karriären för ”The man who owns the news” (mannen som äger nyheterna), som Michael Wolffs bok om Murdoch heter?
Förmodligen inte.
Rupert Murdoch är känd för att ta fajten – och vinna den. Och det är långt ifrån första gången som Murdochägda medier gör övertramp och passerar moraliska gränser.
Michael Wolff skriver i ”The Man Who Owns The News” att hemligheten till Rupert Murdochs framgångssaga är att han inte har någon skam i kroppen – han bryr sig helt enkelt inte om någon skadas eller tar illa vid sig på grund av något som står i hans tidningar.
Han brukar sällan be om ursäkt även om han nu gjorde ett undantag efter telefonavlyssningsskandalen. Men många tror att det endast var ett desperat försök att rädda företaget i allmänhet, och BSkyB-affären i synnerhet.
Nej, Rupert Murdoch har klarat motgångar förr. Och han lär göra det den här gången också.
Den australiske journalisten och författaren Hugh Lunn uttalade sig kärnfullt om Murdoch inför mediemogulens 80-årsdag tidigare i år.
– Jag tror att den som ser fram emot Ruperts pension kommer att bli väldigt besviken. Rupert är långt ifrån att varva ner … han varvar snarare upp, sade Lunn och fortsatte:
– Han blir allt större, det visar vad man fortfarande är kapabel till när man har fyllt 80.
Och skulle det gå helt åt skogen för Rupert Murdoch, så har han ändå en beundrare som består.
– Jag brukar säga att jag är stolt över honom för att han är en god far och en god son. Därför är jag stolt över honom. Jag är inte så stolt över honom på grund av hans förmögenhet.
Kvinnan bakom citatet: Dame Elisabeth Murdoch. Tillika Ruperts 102-åriga mamma.