Den stora ännu olösta frågan efter en nödräddning av Saab Automobile är hur företaget ska bli lönsamt.
Svaret är: nya produkter. Och de är på gång. De anställda ser ljuset i tunneln. Får vi bara tillverka dessa nya bilar, så blir allt bättre, menar de. Men det krävs också att Saab blir ett varumärke som kan ta riktigt betalt för sina bilar. Det går att leva gott på en så liten volym som drygt 100.000 bilar med rätt vinstmarginal per bil.
För svenskt vidkommande ser utsikten från förhandlingsbordet, som ges här intill, ut som om staten får köpa tillbaka jobb i Trollhättan med omnejd som redan har försvunnit eller riskerar försvinna.
Saabs ägare General Motors (GM) förbereder sig också för ett liv med ett mer självständigt Saab. Det är tvärt emot den doktrin som hittills förespråkat total integration med GM. Det tyder på att den amerikanska koncernen förbereder en försäljning av Saab.
En del av innehållet i förhandlingarna har redovisats i andra medier. Nu ges en helhetsbild. Det har skrivits att nedläggning skulle vara nära förestående. Men det är det allra sista alternativet. Något som alla parter i det längsta vill undvika. Det är inte gratis att lägga ned Saab Automobile.
Från ett skattebetalarperspektiv är det här en mer osäker historia. Ska staten investera skattebetalarnas pengar i en så riskfylld verksamhet? Hur mycket ska riskeras? Vilken tidsgräns ska sättas för när Saab Automobile måste visa vinstsiffror igen?
Om inte riskerar staten att få ta över rollen som ständig förlustbärare. Den tribut som den tidigare ägaren fått erlägga från 1996 och framåt.
Från ett skattebetalarperspektiv ser det ut som om staten framöver kommer att få mycket mer angelägna verksamheter att investera pengar i. Skola, vård och omsorg kommer att behöva stöd. Med allt fler utanför a-kassorna belastas kommunernas budgetar hårdare. Det kräver statligt stöd till de mest utsatta landsändarna.