Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Näringslivets recept för fler jobb möter hårt motstånd

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ökade löneskillnader ger fler enkla jobb. Det mantrat upprepas från arbetsgivarhåll som nyckeln till att få in ungdomar och invandrare på arbetsmarknaden.

Men resonemanget döms ut av bland annat Arbetsförmedlingen och LO, som anser att billig arbetskraft redan går att få genom olika typer av bidrag.

200.000 fler jobb. Representanter från Svenskt Näringsliv låter säkra när de i upprepade utspel hävdar att så många arbetstillfällen skulle skapas i Sverige om vi hade lika stor andel enkla jobb som snittet i EU. Behovet anses extra stort i  ett läge när Sverige står inför att ta emot flera hundratusen nyanlända invandrare.

Men vad det handlar om för typ av jobb, och hur de ska skapas är oklart.

– Det är inte så konkret, att exakt de här jobben skapas till de här lönerna. Vi tror på att jobben växer fram via marknaden. Det kanske finns jobb som vi inte har en aning om. Jag vet Icahandlare som vill ha större resurser så att de kan erbjuda kunderna mer service. Det finns behov av mänsklig service, säger Susanne Spector, arbetsmarknadsekonom på Svenskt Näringsliv.

I den statistik som det brukar refereras till för att visa att Sverige har lägst andel enkla jobb i EU, ISCO-08, ingår över 300 yrken – varav en del knappt längre finns i Sverige, såsom piccolo, hissförare eller toalettföreståndare. Däremot ingår inte jobb som att servera på restaurang eller sitta i kassan.

Men enligt Susanne Spector handlar det inte om att Sverige ska ha fler piccolor eller hissförare. Hon anser att det finns behov av en mängd tjänster som i dag är för dyra, eftersom lönerna är för höga. Lösningen är, enligt Svenskt Näringsliv, ökade löneskillnader. Då kommer efterfrågan på vardagsjobb, vilket Svenskt Näringsliv ofta kallar jobben som inte kräver så hög utbildning, att öka automatiskt.

– Vi har EU:s mest sammanpressade lönestruktur. Våra lägstalöner är för höga, därför har Sverige en underutvecklad privat tjänstesektor, säger Susanne Spector.

Men Mats Wadman, analyschef på Arbetsförmedlingen, är skeptisk till den argumentationen.

– Så länge vi har statliga subventioner på 60–80 procent av lönekostnaden i till exempel nystartsjobb och instegsjobb tror jag inte att sänkta lägstalöner skulle leda till särskilt många nya jobb för nyanmälda, säger han.

I dag är nära 50.000 personer sysselsatta i nystartsjobb eller instegsjobb. En stor del av dem är personer som har kommit till Sverige de senaste tre åren och som nu, under en bidragsberättigad period, arbetar inom just de branscher som brukar nämnas i debatten.

De statligt subventionerade jobben gör att arbetsgivarens kostnad för till exempel ett köksbiträde, en lagerarbetare, taxichaufför eller städerska kan ligga på 5.000–9.000 kronor i månaden.

Därmed skulle lönerna för de ”enklare jobben” behöva komma ned till de nivåerna för att kunna konkurrera med bidragsjobben.

– Så låga löner kan Sverige inte ha, säger Mats Wadman.

Även från LO får Svenskt Näringsliv, inte oväntat, mothugg.

– Det är väl fantastiskt att Sverige har lägst andel enkla yrken i EU. Vi ska vara ett land med hög andel kvalificerade yrken. Vägen mot högre sysselsättning går inte via sänkta löner, säger Claes-Mikael Jonsson på LO.

LO oroar sig för att klasskillnaderna ökar i takt med ökad lönespridning.

– Titta på Tyskland där minijobben, med låga löner, har gjort att många inte kan leva på sin lön. Vill man ha en sådan utveckling ska man sänka lönerna. Men om Sverige ska skapa ny teknik och komma med nya uppfinningar ska vi gå en annan väg. Vi pratar om jobb i mellanskiktet och det högre skiktet.

Också Olof Åslund, generaldirektör vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), underkänner analysen.

– Den som argumenterar för att höga löner skulle vara det främsta skälet till att så få kommer i arbete måste kunna förklara varför vi inte har sett ett ännu större inflöde i nystarts- och instegsjobb, säger han.

Men forskarna är splittrade. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi och ordförande i arbetsekonomiska rådet menar att arbetsmarknadens parter måste ta hänsyn till att arbetskraftsutbudet har förändrats. Allt fler svenska elever får dåliga resultat i Pisa-undersökningarna samtidigt som ganska många av de nyanlända invandrarna saknar en fullständig grundutbildning. För att dessa grupper ska få in en fot på arbetsmarknaden krävs större löneskillnader, anser han.

– Särskilt behöver skillnaden i  lön öka mellan dem i mittenskiktet och dem med lägst utbildning om vi ska skapa fler jobb för de svagaste grupperna. Vi klarar inte sysselsättningen för dessa grupper bara genom utbildningsinsatser och anställningssubventioner. Problemet är alldeles för stort.

Svenska lägstalöner

• I Sverige fastställs lägsta tillåtna lön i  kollektivavtal mellan fack och arbetsgivarorganisationer. Alla avtal har lägstalöner, för de enklare jobben på LO-området ligger heltidslönen runt 18.000–20.000 kronor per månad för vuxna över 20 år.

• I restaurangbranschen är lägstalönen för oerfarna vuxna 20.220  kronor. Om den sänks till 18.220 kronor skulle arbetsgivarens totala arbetskraftskostnad inklusive sociala avgifter minska från 26.573 till 23.945  kronor.

• Det kan jämföras med samma köksbiträde eller diskare som anställts med anställningsbidrag från Arbetsförmedlingen: då blir nettokostnaden för arbetsgivaren per månad, baserat på dagens lägstalön, runt 5.000 kronor för instegsjobb (nyanlända) och knappt 10.000 kronor för nystartsjobb (nyanlända och långtidsarbetslösa).

• Lägstalöner är vanligast inom LO-förbunden Kommunal (cirka 20.000 berörda), Handels (cirka 35.000 berörda) samt Hotell och restaurang (cirka 11.000 berörda).

DN