Nordkorea flirtar med svensk industri

Gärna fördjupade samarbeten med Sverige.
Efter en rundvandring bland cisterner och tankar på Sungris smörjoljefabrik, Nordkoreas enda i sin bransch, och en föreläsning av managern Paek om oljeframställningens detaljerade mysterier, säger han att Sungri är det första företaget i Nordkorea som lyckats i ett samriskprojekt med ett utländskt företag.
Det är en uppenbart tung merit.

En skiva trycks in i en dvd för att presentera det spretiga konglomeratets samlade verksamhet, som sträcker sig från järn och kol till 200 typer av smörjoljor. Efteråt talas det klartext.

– Det är nu tre, fyra år sedan vi investerade två miljoner dollar i den här smörjoljefabriken. Dags för ett samriskföretag med ett svenskt företag för att bygga en – pappersmassafabrik!

– Nej, vi har inga kontakter ännu, men vi vill gärna samarbeta med ett svenskt företag eftersom svenska företag har kommit längst i miljöhänseende. Och jag lovar, vi håller våra löften. Vi har planer för att detta ska bli en modell för bilateralt samarbete mellan Sverige och DPRK (vilket är en förkortning för det formella namnet Demokratiska folkrepubliken Korea).

En annan dag är det Cha Yong Sik på utrikeshandelsdepartementet som talar om nationens fem prioriterade områden: gruvindustri, ingenjörskunnande, telekomsektor, transporter och ekonomiskt ledarskap, och om hur kunskapen med internationell hjälp ska höjas inom dessa sektorer.

Ytterligare en annan gång är det den dynamiske och skojfriske Jon Sung Hun, i konglomeratet Pugang Trading Group, som visar dvd på engelska om den breda verksamheten. Ögonstenen är hälsokost och traditionell koreansk medicin.

Han tycks ha kommit längst på väg mot en modern internationell verksamhet.
– Vi har redan en filial i London och exporterar för 25 miljoner dollar om året. Om tio år har vi tiofaldigat exporten. Snart finns vi förhoppningsvis också i Sverige, säger han.

Det slutna Nordkorea börjar titta sig omkring.