Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Northland – en vansinnesfärd mot avgrunden

Northland Resources anläggning i  Kaunisvaara.
Northland Resources anläggning i  Kaunisvaara. Foto: Jonatan Stålhös

I ruinerna efter vad som kan vara Sveriges allra största konkurs söker både Northlands aktieägare och en grupp näringslivs­toppar efter guldkorn. Aktieägarna vill ha pengar tillbaka, topparna vill få i gång delar av gruvan igen. Historien om Northland liknar en vansinnesfärd mot avgrunden.

En rätt kort, försynt kanadensare i smårutig lila skjorta och grå kostym tog i måndags till orda inför tiotalet aktieägare i gruvbolaget Northland Resources som samlats i Stockholm.

På sin lågmälda engelska berättade advokat Jonathan Foreman att han representerar Northlands aktieägare i den grupptalan mot bolaget han leder. Den slipslösa Foreman antydde att vissa aktieägare kunde ha en chans att få pengar tillbaka, via Northlandtopparnas ansvarsförsäkringar eller via andra tillgångar.

– Men att bolaget gått i konkurs komplicerar saken, säger han till Dagens Nyheter.

Efter en framfart som var rena vilda västern kraschade Northland den 8 december förra året i Sveriges kanske allra största konkurs. Det fattades 14  miljarder kronor.

Historien om Northland handlar i mångt och mycket om män, både från näringslivet och politiken, som fattar hastiga beslut.

När vattnet träffade de heta stenarna i Pajala kommuns timrade bastu brände ångan mot badarnas ansikten. En grupp engelskspråkiga entreprenörer tävlade år 2006 mot sin värd, kommunalrådet Bengt Niska (S).

I äkta Tornedalsanda vann den som levande kom sist ut.

Topparna i prospekteringsbolaget Northland Resources klarade sig med skinnet i behåll. Amerikanen Arden ”Buck” Morrow och britten Simon Ridgway tog även andra Pajalabor på rätt sätt.

När de stod på scenen i Folkets hus lyckades de få avfolkningsbygden att fyllas av hopp.

De ville öppna en gruva i byn Kaunisvaara, som är finska för ”det vackra berget”. Pajala­borna applåderade. Det var ett stort projekt, även internationellt sett.

Redan 1918 upptäckte prospekterare järnmalm här och när järnmalmspriset runt 2005 började stiga i takt med Kinas tillväxt blev investerarna intresserade.

Sveriges generösa minerallagar lockade. Det är lätt att få tillstånd, staten hjälper till med vägar och järnvägar, gruvbolagen får gratis använda det statliga arkivet av borrkärnor och mineral­avgiften är en av världens lägsta.

Northland var från början ett guldprospekteringsbolag som hette North American Gold. Men nu var järnmalm rena guldet. Buck Morrow och Simon Ridgway slog till på Kaunisvaara, med fyndigheterna Tapuli och Sahavaara.

Strax före jul år 2010 tog Bengt Niska (S) det första spadtaget – med en grävmaskin. Pajalas kommunal­råd hade tränat i månsken kvällen innan. Det var 20 grader kallt och tjälen höll marken i ett järngrepp. Han fick en symbolisk spade av då­varande landshövdingen för Norrbottens län, Per-Ola Eriksson (C).

Allt hade gått i turbofart. Både Bengt Niska och hans partikamrat Harry Rantakyrö var med på noterna. När alliansregeringen körde över länsstyrelsen och gav Northland tillstånd var anläggningen nästan färdigbyggd, enligt Svenska Dagbladet. Harry Rantakyrö började jobba för Northland.

Vid det här laget var Northland ett nordiskt bolag med svensken Karl-Axel Waplan som vd och norrmannen Anders Hvide som ordförande.

Det var nu järnmalmspriset var högt och det gällde, så att säga, att smida medan järnet var varmt. Kostnaderna för att bryta i Kaunisvaara var nämligen mycket stora.

Först var tanken att transportera det svarta snusliknande järnmalmskoncentratet, sliget, i  en pipeline de få milen till Finland och köra det vidare på järnväg till hamnen i Kemi. Ett annat alternativ var att bygga ut den svenska järn­vägen. Men det skulle ta tid. Och det var bråttom.

I stället bestämde sig Northlands ledargarnityr för att lasta sliget på lastbilar. I Pitkäjärvi, 20  mil bort, skulle sliget lastas om till malmtåg som tog det 21 mil till hamnen i Narvik. Med hjälp av skopor och småbåtar med egna kranar skulle det sedan lastas om till fartyg. Senare skaffade Northland en skeppslastare.

– Det är en helt annan kostnad att frakta på gummihjul än på eldrivet tåg, säger en person i  branschen som vill vara anonym.

För att vägen skulle klara Northlands 90 ton tunga lastbilar lovade staten att bygga ut den för 2,5 miljarder kronor. Bolaget skulle betala en mindre del.

Den 18 oktober 2012 tog Norrbottens nya landshövding Sven-Erik Österberg (S) på sig hjälm, hörselskydd och reflexväst. Sedan tryckte han på knappen. Första salvan i Tapuli sprängdes. Dagbrottet var i gång.

Gruvan och transporterna skapade 500 jobb och utflyttningen från Pajala, som i genomsnitt legat på 150 personer per år, vändes till en blygsam inflyttning på 10–30 personer per år. Totalt bodde där knappt 6 300 personer.

Klondykestämningen spred sig. I Pajala var det rena yran. Många köpte aktier.

Rikspolitiker, som dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven, flög upp och lät sig fotograferas hos Northland.

Men bakom kulisserna såg det annorlunda ut. Kostnaderna för bygget, som bröderna Paulssons byggbolag Peab och finska Metso skötte, hade galopperat iväg. Den interna kontrollen hade, enligt konkursförvaltaren, varit för svag. Dessutom hade logistikkostnaderna skenat, järnmalmspriset fallit och den amerikanska dollarn försvagats. Northland hade kostnader för driften i kronor, medan intäkterna var i dollar.

Redan våren 2012 bad Northland konsultfirman Turner & Townsend att titta på eländet. Advokat Jonathan Foreman frågar i sin stämningsansökan om inte konsulterna pekade på att kostnaderna blivit för stora.

Karl-Axel Waplan och Anders Hvide kämpade för att dra in pengar. Men utåt höll de masken. Den 4 december 2012 kablade Northland ut ett pressmeddelande om att bolaget börjat producera. Aktiekursen steg nästan 50 procent till den 8  januari 2013.

Men när en brittisk gruvtidning ställde frågor om det svarta hålet i räkenskaperna insåg chefsduon att nyheten hade läckt. Den 24 januari 2013 skickade de ut ett pressmeddelande om att bolaget skulle ta in nästan 2,5 miljarder kronor. Aktien kollapsade, kursen föll 65 procent den dagen.

När Northland den 8 februari 2013 lämnade in en ansökan om rekonstruktion vid Luleå tingsrätt var börsvärdet nere i en kvarts miljon kronor, jämfört med runt 4 miljarder kronor i början av år 2013.

Torontobörsen avnoterade aktien, men på Oslobörsen fortsatte handeln.

I Kanada vände sig investeraren Brad Lundell, en svenskättling som förlorat pengar på aktien, till advokat Jonathan Foremans firma Harrison Pensa för att starta en grupptalan. Jonathan Fore­man skulle företräda aktieägare som köpt aktier efter 1 april 2012 och fortfarande ägde dem 24 januari 2013.

Under den perioden kunde Northlands chefer ha vetat om att det saknades pengar utan att berätta det – trots att börsnoterade bolag har en skyldighet att informera.

I Sverige höll dock ett antal mäktiga män sina vakande händer över Northland. Här fanns Anders Sundström och Mats Paulsson, landshövding Sven-Erik Österberg och kommunalråd Bengt Niska.

Den före detta ministern och Piteåbon Anders Sundström (S) är den mäktigaste på företags­sidan inom den så kallade Rörelsen, alltså den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen.

– Från början trodde jag egentligen inte på projektet, men vid den här tiden hade de plöjt ner 6 miljarder kronor och då fanns det skäl att se om det här kunde flyga, säger Anders Sundström.

De skånska bröderna Paulsson blev vänner med toppar inom Rörelsen då de och fackföreningsrörelsen räddade varandras bolag i krisen i  början av 1990-talet. Mats Paulsson och Anders Sundström hade tidigare varit med och räddat gruvbolaget Boliden. Paulssons byggbolag Peab skötte dessutom entreprenaden åt Northland.

På andra sidan Östersjön, i Helsingfors, följde verkstadsbolaget Metso utvecklingen. Metso hade byggt den klarblå processanläggning som sträckte ut sig på slätten som en orm. Därinne krossades och maldes järnmalmen. Anläggningen var en av världens modernaste och Northland var skyldigt Metso 730 miljoner kronor.

Lösningen blev att Rörelsens kundägda försäkringsbolag Folksam, där Anders Sundström var avgående vd, ryckte ut tillsammans med Peab, Metso och det statliga gruvbolaget LKAB:s affärsutvecklingsbolag Norrskenet.

I slutet av maj 2013 ställde de upp med de 660  miljoner som fattades i Northlands företags­obligation på 2,3 miljarder.

Men de 12 000 aktieägarna, vissa av dem Pajala­bor, förlorade nästan alla sina pengar eftersom de bara fick behålla 3 procent av bolaget.

Rykten om att investerare som tidigare köpt obligationer, skuldebrev, av Northland skulle rösta nej till lösningen fick Bengt Niska att agera. Dagen före omröstningen kallade han till presskonferens framför Kaunisvaaragruvans höga metallgrindar. På bordet framför sig lade han spaden han fått av landshövdingen. ”Råkapitalister”, skällde han.

”Kapitalisterna” röstade för paketet. Northland var räddat. Karl-Axel Waplan hade strax innan fått sparken och fått drygt 6 miljoner kronor i avgångsvederlag.

Men det riskfyllda bolaget fick betala skyhöga räntor på lånen, 17–23,5 procent.

I november 2013 var det dags igen. Bolaget behövde 1 miljard kronor. Under våren 2014 lyckades Northland låna nästan 400 miljoner och få in pengar genom att sälja tillgångar och hyra dem av köparen. Rörelsens bank, Swedbank, där Anders Sundström är ordförande, köpte bland annat tipptruckar och hjullastare.

Samtidigt hoppades Northland få miljötillstånd för en andra gruva. Näringsdepartementet, där Annie Lööf (C) då var minister, uppmanade i maj på ett möte tillsynsmyndigheterna att samarbeta med gruvbolagen, enligt Svenska Dagbladet. Med på mötet var landshövding Sven-Erik Österberg.

Men sommaren 2014 blev det rekonstruktion. Vid det laget hade Northland investerat uppåt 7  miljarder kronor, nästan 50 procent mer än bolaget ursprungligen planerat för. Samtidigt hade järnmalmspriset rasat.

Anders Sundström och Sven-Erik Österberg kämpade för att rädda gruvbolaget. Då tjänstemännen på länsstyrelsen i Norrbotten ville anmäla Northland för misstänkta miljöbrott tog Sven-Erik Österberg, enligt Svenska Dagbladet, över alla beslut om Northland och ingenting hände.

I början av december hade Anders Sundström och kompani lösningen klar, men i sista stund hoppade Peabs grundare Mats Paulsson av. Då var konkursen ett faktum.

Folksams kunder förlorade 134 miljoner kronor, Peab nästan 300 miljoner och LKAB:s dotterbolag Norrskenet 165 miljoner. Metso förlorade nästan 1 miljard, enligt medieuppgifter.Inte förrän i januari 2015 anmälde länsstyrelsen Northland för de misstänkta miljöbrotten. Nu ­leder en åklagare en förundersökning om tjänstefel.

Strax före jul 2014, den 18 december, tio dagar efter Northlands konkurs, satt en grupp allvarliga män i ett mötesrum på Arlanda. Medan flygplanen dånade genom luften förklarade den lätt grånade Anders Sundström hur de skulle gå vidare för att kunna starta gruvan igen.

Med var bland andra Malmöpågen Bert Nordberg, som tidigare var vd och ordförande på Sony Mobile.

Tanken var att köpa allt: gruvan, anrikningsverket, transportsystemet och utskeppnings­anläggningen i Narvik. Tack vare konkursen skulle de slippa fordringarna på bolaget.

Planen byggde på samarbete med gruvkoncernen LKAB. Under våren 2015 försökte de förhandla med bolaget. Men LKAB ställde sig kallsinnigt. Anders Sundström blev upprörd. Bolaget var statligt och hans partikamrater satt i regeringen.

I början av sommaren indikerade konkursförvaltaren Hans Andersson, enligt uppgift till DN, att han tänkte sälja konkursboet till en utländsk investerare som i sin tur tänkte sälja ut tillgångarna i bitar. Nu var det bråttom.

Den 1 juli skrev Anders Sundström en debattartikel i Dagens Industri där han klagade på näringsminister Mikael Dambergs (S) ointresse för att låta LKAB hjälpa Northland. Men LKAB skrev på sin hemsida: ”LKAB:s bedömning är att de förslag som presenterats saknar ekonomisk uthållighet och affärsmässig grund.”

Räddningsaktionen havererade.

– Tyvärr kom vi ingen vart. Skulle det ha plöjts ned en så stor investering i Stockholms innerstad så skulle det ha låtit annorlunda. Det här handlar om överlevnaden för en region. Det visar på hur maktförskjutningen skett i Sverige, säger Anders Sundström.

Ur konsortiets spillror reste sig Bert Nordberg, Mats Paulsson och tre andra näringslivstoppar: Volvos ordförande Carl-Henric Svanberg, som är född i Porjus i Jokkmokks kommun, den skåns­ka affärsmannen Erik Selin, som är huvudägare i  fastighetsbolaget Balder, samt en av Kinneviksfärens toppar, amerikanen Bruce Grant.

I mitten av juli köpte de Northlands anrikningsverk och järnvägsvagnar för 50 miljoner.

– Två dagar innan konkursförvaltaren tänkte göra upp med en extern intressent, så sa vi: ”vi kör”, säger kvintettens talesperson Mats Leif­land.

Nu var tanken att anrika malm från LKAB. Men topparna hade inget kontrakt med LKAB.

Nu hänger allt på LKAB. Ska det statliga bolaget kasta goda pengar efter dåliga?

Anders Sundström hävdar att det är bäst att gruvan kommer i gång eftersom kostnaderna för en total återställning kan bli en halv miljard kronor. Det är en synnerligen hög siffra. Konkursförvaltaren Hans Andersson räknar med runt 200 miljoner kronor.

– Det finns ett material som gjorts som jag har sett. Ingen vill säga det, för det är en obehaglig siffra. Om det visar sig att staten drabbas av väldigt höga återställningskostnader kan det bli problem för gruvindustrin när det gäller hur stora avsättningar som måste göras när en gruva startar, säger Anders Sundström.

Totalt sett kan Northland kosta svenska skattebetalare uppåt 1,4 miljarder kronor. Staten hann spendera runt 1 miljard på vägbygget, Northland betalade aldrig sin andel. Norrskenet tappade 165 miljoner. Därtill kommer saneringen.

Om de nya ägarna av delar av Northland inte får till ett kontrakt med LKAB före jul ska de sälja ut tillgångarna bit för bit.

Samtidigt vill konkursförvaltaren Hans Andersson sälja resten av gruvan till affärsmännen. Trots att han själv i sin förvaltningsberättelse skriver: ”Den egna gruvverksamheten skulle inte vara möjlig att driva lönsamt i dag med nuvarande järnmalmspriser och produktionskostnader”.

Under tiden mal Jonathan Foremans grupp­talan vidare.

Han hoppas att den kommer upp i kanadensisk domstol år 2016 eller 2017.

Läs också: Grupptalan mot Northland på väg

Bilder i text: TT och DN.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.