Gustaf Holmius, 68 år, och hans hustru Kerstin, 71 år, bor i ett högt taxerat hus i Solna utanför Stockholm.
- Jag är så glad att jag överlevde årsskiftet, säger han.
Han är frisk och kry, och hans hustru likaså, men hälsan varar inte för evigt.
Paret har bott i sitt hus i 36 år. Det byggdes 1947 och de är andra ägarna. En flytt är inget som känns lockande.
Men med de gamla arvsskattereglerna hade det varit svårt för hans fru att klara av att betala arvsskatten om han hade gått bort före henne. Husets taxeringsvärde var drygt 3,7 miljoner kronor i förfjol. Arvsskatten hade blivit över 380.000 kronor, enligt siffror från Villaägarna.
Dessutom betalar familjen Holmius nästan 6.000 kronor i månaden enbart i förmögenhets- och fastighetsskatt för bostaden.
- Det har vi svårt att klara i längden och det går definitivt inte för den av oss som blir ensam, säger Gustaf Holmius.
Han berättar att de har bekanta där maken dog ett drygt dygn före årsskiftet. Mannen kämpade in i det sista för att överleva nyårsafton för att hustrun skulle få det lindrigare ekonomiskt.
- Vilken vidrig situation. Nu tvingades inte hans hustru att flytta, för de hade redan sålt sitt hus, men arvsskatten måste hon ändå betala, säger Gustaf Holmius.
Han tycker att förändringen av arvsskatten borde gälla retroaktivt från 2001, då frysningen av taxeringsvärdena upphörde. Deras hus steg från 1,8 miljoner i taxeringsvärde till knappt 3,5 miljoner i ett slag.
Efter det tog paret Holmius bort sitt äktenskapsförord. Huset stod som Gustaf Holmius enskilda egendom och arvsskatten hade blivit nästan 900.000 kronor om hans hustru hade ärvt det. Hon hade inte bara tvingats sälja huset, utan också fått sin ekonomi förstörd.
När de tog bort äktenskapsförordet blev huset giftorättsgods vilket innebar att arvsskatten skulle bli lägre för hustrun.
- Hade vi vetat att ändringen var på gång hade vi nog behållit äktenskapsförordet. Men med de regler som var då vågade vi inte ha det kvar.