Swedbank med sin ryggsäck tyngd med verksamheten i Baltikum har den sämsta positionen av de svenska bankerna. Utan finansiella muskler har vd Michael Wolf inte kraften att försvara marknadsandelar och driva banken framåt, skriver DN:s PAtricia Hedelius i en analys.
Förutsättningarna att lyckas med en bankrörelse är förtroende. Förtroendet för Swedbank har varit dåligt en längre tid inte, ens nye vd:n Michael Wolf har lyckat övertyga investerare och kunder om att banken har råd med de allt större problemen i Baltikum.
Med 15 miljarder extra i kassan kommer banken ha en rejäl buffert mot fortsatta kreditförluster framförallt från Baltikum. Men pengarna gör det också möjligt för Swedbank att ta upp konkurrensen på den svenska marknaden, där banken legat i bakvattnet och har haft svårt att övertyga tveksamma kunder med tillräckligt attraktiva erbjudanden.
Fokus har den senaste tiden hamnat på nedmonteringen av kontorsnätet när banken valt att lämna orter men också på bankens bryska hantering av bolånekunder. Det straffar sig i sjunkande lönsamhet på sikt.
Med fylld plånbok kan Michael Wolf istället nu peka på procentenheter när han träffar bankens långivare på kapitalmarknaden istället för att lyfta fram räntepunkter. Bankens mått på finansiell styrka går nämligen upp från 9,8 procent till 12,1 efter emissionen.
Det bör övertyga långivarna om att Swedbank orkar igenom den finansiella krisen i Baltikum på egen hand därmed bör också bankens upplåningskostnader minska. Det innebär att bankens kostnader för kapital sjunker och skapar förutsättning för att Swedbank ska kunna försvara sina marknadsandelar utan ett deltagande i statens garantiprogram.