Euroländernas regeringar har enats om att skapa ett nytt Luxemburg-baserat bolag, med lånegarantier från de 16 länderna. Bolaget ska kunna emittera egna euroobligationer för upp till 440 miljarder euro. De pengar man drar in ska i sin tur kunna lånas ut till euroländer med budgetproblem.
Jean-Claude Juncker, ordförande i Eurogruppen, tror att mekanismen ska kunna vara operativ i sommar.
Den blir en väsentlig del av det skyddsnät som euroländerna konstruerar för att hantera skuldkrisen.
Lån från bolaget ska vara förenade med hårda villkor av samma karaktär som Internationella valutafonden, IMF, ställer.
Euroländer med budgetproblem ska enligt upplägget kunna ansöka om lån i bolaget i samband med förhandlingar om IMF-lån.
Det skulle bli aktuellt först om stöd från EU:s särskilda stödfond på 60 miljarder euro inte räcker som stöd.
– Tanken är att den nya lånefaciliteten inte ska behöva användas alls. Det ska bara vara en sista möjlighet, säger Elisabet Kopelman, analytiker på SEB.
Elisabet Kopelman ser likheter mellan euroländernas nya Luxemburg-bolag och de så kallade subprime-lån i USA som lade grunden till den amerikanska bolånekrisen.
– På det här sättet paketerar man om dåliga krediter till goda eftersom syftet är att uppnå högsta kreditbetyg. Konstruktionen känns bekant. Instrumentet liknar dem som användes när den här krisen utlöstes, säger Kopelman.
– Men det finns naturligtvis stora skillnader också, inte minst vad gäller transparensen. Kapitalmarknaderna bör vara väl medvetna om hur riskerna ser ut och det är garantin från starkare länder som ska ge trovärdighet.
Med bolaget som mellanhand slipper euroländerna att låna ut direkt till varandra, konstaterar Kopelman.
– Den här konstruktionen kan kanske betraktas som förenlig med förbudet mot att inte låna ut till varandra. Och eftersom det är garantier är det inget som belastar finanserna i något enskilt land i eurozonen heller, så länge garantierna inte behöver utnyttjas.
Kopelman tror inte att bolaget, i den tappning som nu håller på att ta form, blir särskilt långlivat.
– Det är en tillfällig lösning, just i den här formen. Långsiktigt är det här inte den optimala lösningen på frågan om hur man ska kunna fördjupa det finanspolitiska samarbetet mellan euroländerna.