Världsekonomin backar hela 2009 och vänder sedan svagt uppåt under 2010, enligt en extrainsatt prognos från OECD.
För OECD-länderna blir det en nedgång mer än fyra procent i år och endast nolltillväxt nästa år.
OECD beskriver den pågående krisen som den djupaste och mest utbredda på mer än 50 år. I så gott som alla 30 OECD-länder minskar produktionen kraftigt. Arbetslösheten är på väg att fördubblas, jämfört med läget för något år sedan.
Osäkerheten är dock fortfarande mycket stor, understryker OECD:s chefekonom Klaus Schmidt-Hebel. Men om utvecklingen avviker från den prognos som nu presenteras, så är det troligtvis i negativ riktning. Krisen kan alltså bli både djupare och mer långvarig än vad man nu förutspår.
Men prognosen i sig själv är dyster så att det kan räcka. Världshandeln väntas rasa med mer än 13 procent i år, samtidigt som produktionen i hela världen minskar med närmare tre procent. Återhämtningen under nästa år blir tvekande, med en ökning av både handel och BNP med bara litet mer än en procent.
I både USA och euroländerna väntas BNP krympa med fyra procent under 2009, medan Japan drabbas ännu hårdare med ett ras på mer än sex procent. Under fjärde kvartalet 2008 och första kvartalet i år har ekonomin i OECD-länderna befunnit sig i fritt fall.
Framöver väntas nedgången bli långsammare, men först under 2010 blir det fråga om en stabilisering.
Arbetslösheten stiger kraftigt inom OECD-området och om nästa år upp i cirka tio procent. Samtidigt försvagas de offentliga finanserna, mest i USA men även mycket påtagligt i Japan och euroländerna. Genomsnittligt för OECD-länderna väntas offentliga underskottet under nästa år uppgå till närmare nio procent av BNP.
Det redan ansträngda läget på många håll bidrar till att OECD inte ser möjlighet till någon samordnad finanspolitisk stimulans, även om enskilda länder har utrymme att öka sina insatser.
Man efterlyser ändå mer internationell samverkan när det gäller åtgärder mot finanskrisen, liksom ett gemensamt ansvarstagande att inte sätta in fler handelshinder.
Problemen tornar upp sig, men OECD:s chefekonom Klaus Schmidt-Hebel försöker lätta upp stämningen genom att framhålla skillnaden mellan dagens djupa kris och depressionen på 1930-talet. Då begicks regeringar och centralbanker stora misstag, medan man nu däremot har skött den ekonomiska politiken på ett utmärkt sätt, framhåller han.