Det är svårt för oss att rikta uppmärksamheten åt flera håll samtidigt, och just nu är den fångad av katastrofen i Japan: Enorm förödelse och ett kärnkraftshaveri som öppnar för ett scenario med energibrist. Vilken effekt kan denna sorgliga händelse ha på Japans och världens ekonomi? Förvånansvärt lite på sikt, att döma av historien.
Ofta överreagerar marknaden på katastrofer. Börser faller och allmän oro breder ut sig, men det brukar vända när återuppbyggnaden sätter i gång, konstaterar The Economist, som samtidigt tillfogar brasklappen att det denna gång finns en utdragen osäkerhet om energisäkerheten.
Det är faktiskt bara 16 år sedan en jordbävning drabbade hjärtat av Japans ekonomi. Miljonstaden Kobe förstördes och 6.500 människor dödades. Kobe-Osakaområdet är ekonomiskt flera gånger viktigare än de nordöstra provinser som nu drabbats.
Men den senaste naturkatastrofen är med sin tsunami geografiskt mer omfattande, och elförsörjningen har slagits ut över ett större område. Därför beräknar investeringsbanken Goldman Sachs att årets katastrof förstört infrastruktur och industrier till ett 1,6 gånger större värde än vid Kobeskalvet, eller 200 miljarder dollar. Om elförsörjningen är skadad hela året tror Goldman Sachs på backande japansk BNP, men annars räknar banken med en rekyl uppåt redan under tredje kvartalet.
Trots katastrofens brutala omfattning förmår den knappast rubba världens tredje största ekonomi, menar Martin Wolf i Financial Times. Japan har visserligen i-världens största statsskuld på 200 procent av BNP och ett budgetunderskott på över sju procent. Men landet har också en urstark privat sektor med stort överskott och är världens största långivare.
Statens kostnader för återuppbyggnad blir sannolikt inte större än 0,4 procent av BNP under fem år. ”Dessa summor är för små för att ha någon betydelse för den finansiella solvensen”, skriver Wolf.
För Japans ekonomi är förmodligen oron i Mellanöstern minst lika hotfull som tsunamikatastrofen. Landet är trots sitt omfattande kärnkraftsprogram starkt beroende av oljeimport. Och oljan hade börjat bli dyrare redan innan folken i Nordafrika började revoltera.
Högre oljepris gör att en större del av intäkterna måste användas till energi snarare än till förbrukning av varor och tjänster, vilket kan dämpa tillväxten. Dessutom eldar oljeprisökningar på inflationen, vilket i förlängningen tvingar världens centralbanker att höja räntor – också en tillväxtdämpande faktor.
– Det är betydligt viktigare än det som händer i Japan, som i första hand är en humanitär katastrof, säger Nordeas chefekonom Annika Winsth till DN.se.
Hon framhåller att oljepriset är avgörande för återhämtningen i ekonomin efter finanskollapsen 2008-2009.
– Och det hänger ihop med oron i Nordafrika och Mellanöstern. Ur ett marknadsperspektiv är det viktigaste att oron inte sprids. Om det skulle nå Saudiarabien har vi en helt annan dramatik – och ett helt annat oljepris också.
I ett sådant läge, tror Annika Winsth, kommer problemen inte att lösa sig på länge än, och vi får oljepriser på 150 dollar per fat mot dagens drygt 110.
– Men där är vi ju inte ännu.
Bedömare har varnat för att eskalerande oroligheter i det lilla öriket Bahrain skulle kunna spilla över på Saudiarabien, och det är just i Bahrain spänningen är som störst just nu. Det lilla kungadömet är dessutom en potentiell yta för konflikt mellan Saudiarabien och Iran.
Stängs Hormussundet, Persiska vikens lås, på grund av oron blir konsekvenserna för världsekonomin enorma, konstaterar den amerikanska tankesmedjan Stratfor.
Thina Saltvedt är Nordeas expert på olja och andra råvaror. Hon framhåller att oljan är viktig inte bara för strängt taget alla transporter av alla handelsvaror som sker utan även som komponent i andra produkter som asfalt och plast.
– Den första reaktionen vi såg efter katastrofen i Japan var att oljepriset gick ner. Det beror på att efterfrågan föll. Men när återuppbyggnadsarbetet kommer i gång ökar efterfrågan igen, menar Saltvedt.
Hon menar att marknadens nervositet för att oron i Mellanöstern ska sprida sig har lagt en riskpremie till oljepriset. Dessutom har libysk produktion fallit bort och ersatts med ökad produktion i Saudiarabien.
Swedbanks chefekonom Cecilia Hermansson säger sig ha svårt att se att oron i arabvärlden skulle påverka världsekonomin annat än genom sina effekter på oljepriset. Om det får spridning till Saudiarabien är det på just oljepriset vi kommer att se den globala effekten.
Men Hermansson framhåller samtidigt att vi inte på länge än kan göra bokslut för vare sig den arabiska oron eller den japanska katastrofen:
– Händer det ännu mer där skulle det kunna påverka världsekonomin mer.
Och vad hände med eurokrisen? För ganska precis ett år sedan framställdes de galopperande underskotten i Sydeuropa som den stora bromsklossen. Nu hörs inte samma larmklockor.
– Där tycker vi att man nu skickar de signaler marknaden vill ha, säger Annika Winsth.
Det betyder inte att problemen är borta. De kommer att finnas kvar latent i många år.
– Vi tror att Portugal kommer att behöva stöd utifrån, men huvudscenariot är inte att Spanien hamnar där.
– Europa är en viktig exportmarknad för USA och Kina, så det finns stora intressen att undvika en ny finanskris. Pengarna kommer nog att finnas om de behövs, menar Winsth.
Inte heller Swedbanks Cecilia Hermansson befarar att krisen för euron och den gamla kontinentens banker riskerar att bli en hämsko för hela världskonjunkturen, men väl ett stort problem för Europa.