Berlin. .
Statsfonderna – styrda av arabiska oljeschejker, ryska oligarker och kinesiska kommunistkapitalister – framstod före krisen som spöken och den tyska regeringen stiftade en ny lag för att stoppa dem. Nu ses de som räddare och den nya lagen kritiseras skarpt.
Så gott som varje krisande tyskt företag kopplas i dessa dagar ihop med en utländsk statsfond.
Opel utgör inget undantag, innan Magna och Fiat dök upp hette det att arabiska statsfonder visat intresse.
Chipstillverkaren Qimonda i Dresden är insolvent och enligt uppgift förhandlar delstaten Sachsens regeringschef direkt med Vladimir Putin om en rysk kapitalinsats.
Porsche har hamnat under ett skuldberg, emiren i Qatar har anmält sitt intresse av att lätta på bördan.
Så långt spekulationerna. Fakta är att exempelvis MAN-koncernen sålt tjänsteföretaget Ferrostaal till statsfonden IPIC i Abu Dhabi och fått ett välkommet kapitaltillskott.
I mars blev Aabar Investments, också från Abu Dhabi, största aktieägare i Daimler-koncernen. Fonden köpte nio procent av aktierna för cirka 20 miljarder svenska kronor.
En statsfond från Kuwait var tidigare störste aktieägare i Daimler.
I det här fallet handlar det inte om en ren kapitalplacering. Aabar Investments vill tillsammans med Daimler utveckla en elbil. Oljeschejkerna är väl medvetna om att oljan är på väg att ta slut.
Under bilmässan i Shanghai rapporterade de tyska tidningarna att Daimler-chefen Dieter Zetsche också förhandlade med kinesiska statsfonder.
Inställningen till statsfonderna är som förbytt.Före krisen, när oljepriset låg runt 150 dollar fatet, hette det att en rysk oligark när som helst kunde köpa någon av de tyska energijättarna.
Den tyska regeringen satte i gång att arbeta på en lag som skulle ge regeringen rätt att stoppa köp som översteg 25 procent av aktierna.
När väl lagen såg dagens ljus, den trädde i kraft för en vecka sedan, var verkligheten en annan. Tyskland har inte upplevt en värre kris sedan depressionen för 80 år sedan. Inget är mer välkommet än nytt kapital, varifrån det än kommer.
Lagen har stött på kraftig kritik från det tyska industriförbundet (BDI) som kallar den en ”björntjänst” som kan skada Tysklands rykte som ett öppet land i världsgemenskapen.
– Vi behöver utländskt kapital för att skaffa arbetsplatser. Vari ligger hotet, undrar BDI:s talesman Thomas Hüne när DN frågar.
Att exempelvis ett land som Kina skulle bestämma över tyska företag?
– Hur skulle det gå till? Vi har konkurrenslagar och marknaden sköter kontrollen, säger han.