I första fallet handlar det om att arvodena är desamma som 2008. I det andra om att styrelserna väljs om.
Om vi går till de förändringar som trots allt kommer i vår är det gamla bekantingar som dyker upp på nya poster.
Atlas Copcos vd Gunnar Brock, som avgår i sommar, kommer att ta plats i Investors styrelse. Han sitter också i Stora Enso och på sikt är det fullt möjligt att det blir han som ersätter Claes Dahlbäck som ordförande i skogsbolaget.
Som ny ledamot i Stora Enso föreslås Electrolux vd Hans Stråberg. Kanske
vill Stora Enso ha in mer konsumentkunnande i styrelsen. Eller så är detta en vink om att Hans Stråberg på sikt kommer att sluta som vd för Electrolux.
Att Lars Renström, vd för Alfa Laval, föreslås i Telia Soneras styrelse kan ha samma förklaring. Att vara börs-vd är nämligen mer än ett heltidsjobb, särskilt när det är stor oro i omvärlden, och att då även ha tid över för styrelseuppdrag är förvånande.
I bolagen runt den långsiktiga Fredrik Lundberg dyker, något överraskande, en annan långsiktig ägare upp. Carl Bennet, storägare i Getinge, föreslås bli ny ledamot i Holmen liksom i Lundbergs. Fredrik Lundberg och Carl Bennet har ett jordnära förhållande till sina respektive bolag.
I Lundbergs föreslås för övrigt Mats Guldbrand ersätta ordförande Per Welin, som fyller 73 i år. Mats Guldbrand var tidigare aktiechef på AMF Pension, Andra tidigare pensionsförvaltare, som nu väljer styrelsekarriären, är AMF:s förre vd Christer Elmehagen och Alectas tidigare vd Tomas Nicolin. Tomas Nicolin har nyligen blivit invald i Q-Med. Han är föreslagen som ledamot i Active Biotech samt i SEB.
Av nu verksamma pensionsförvaltare är det däremot få som har styrelseuppdrag. Från institutionsvärlden finns drygt 50 personer som är med i börsbolagens valberedningar. Bara en handfull är ledamöter, till exempel Skandia livs Caroline af Ugglas som sitter i Latour och Connecta.
Det är beklagligt och lite svårt att förstå att inte fler tar sådana uppdrag. Dels finns pensionsbolagen ofta bland de riktigt stora ägarna i börsbolagen och bör ta ansvar därefter, dels ska kapitalet förvaltas på väldigt lång sikt, sisådär 30 år eller mer. En stor, långsiktig börsägare borde ha styrelseposter.
Bakgrunden till att det blir få förändringar i styrelserna är finanskrisen och lågkonjunkturen. Nu behövs ett sammansvetsat lag som kan verksamheten för att lotsa bolagen genom orkanvindarna. Eftersom bolagen inte heller ger sig in på nya farvatten och breddar verksamheten behövs ingen ny kompetens. Baksidan av detta är att den viktiga förnyelsen med fler kvinnor och utlänningar i styrelserna uteblir.
Några av storbolagen har ännu inte kommit med sina kallelser. Lås oss spekulera kring två av dessa.
Hårt pressade Swedbank har bytt vd. Många ägare vill även ha bort ordförande Carl Eric Stålberg. Han och tidigare vd:n Jan Lidén symboliserar de vilda affärerna i Baltikum och Ukraina, som tvingat ägarna till en nyemission. Allra mest har det ömsesidigt ägda Folksam investerat – över tre miljarder kronor. Folksams vd Anders Sundström borde därför ta ordförandeklubban för att få bättre kontroll över försäkringstagarnas pengar.
Telekomjätten Ericsson borde förnya sin högsta ledning av motsatt skäl. Bolaget har fått ordning på sina affärer efter vinstvarningarna hösten 2007. Ordförande Michael Treschow kan lämna över klubban till vd Carl-Henric Svanberg och båda får ett gott eftermäle.
Om man internt planerar för att finanschefen Hans Vestberg ska ta över som vd kan det vara dags att verkställa det i år. Jag tror nämligen inte att finanschef riktigt är Hans Vestbergs eget drömjobb och risken är att det lockar att lämna Ericsson för något bättre.