JERUSALEM-VÄSTBANKEN.
Stängslet, muren som ni säger, kommer att vara bra för palestinierna. Då får de chansen att utveckla sin ekonomi själva, säger Itamar Yaar som är vice chef för Israels nationella säkerhetsråd.
Utveckla sin ekonomi om man inte kommer åt sina åkrar för muren spärrar vägen, klara sig själv om man inte kan samarbeta med affärspartner i Israel för de kommer inte in på Västbanken? Utveckla sin ekonomi när man ser en bosättning på berget mitt emot som får expandera, medan man själv anklagas för illegal bosättning?
Så är det för Shirin Allaraj i byn Wallaja. Själv pendlar hon in till Jerusalem till jobbet på en tysk frivilligorganisation, det går ännu, men hon kan berätta om många små förtretligheter varje dag, även om det just nu inte står några soldater i byn.
Men kanske är Itamar Yaar från säkerhetsrådet inte så cynisk som han låter. För DN berättar han att det internationella samfundet har två uppgifter: att understödja palestinierna ekonomiskt och att förklara för dem att om de inte är fredliga blir det värst för dem själva.
Men varför ska egentligen palestinierna försörjas av internationella organisationer och andra välvilliga länder, som Sverige? (Vi ger 450 miljoner kronor. USA som tror att allt kan lösas med pengar, är berett att höja totalsumman till långt över dagens 1,2 miljarder dollar). Bra fråga, tycker Itamar Yaar. Bäst vore, menar han, om pengarna, som det internationella samfundet tycks gilla att pytsa ut, kunde gå till mer företagsamhet och uppbyggande av ekonomin. För sin egen del lovar han att när bosättarna ska ut nu planeras bortdragandet från Gaza och fyra byar i norr om några månader ska man verkställa det, även om det blir med våld. Men hur det ska gå till att ta bort bosättare från Västbanken är det ingen som riktigt vet och de flesta tror inte att det kan bli av.
I det långa loppet är det förstås bra om palestinierna kan få en ekonomi så att de slipper gästarbeta i Israel, säger Fadle el-Naqib, palestinsk ekonom som nu undervisar på Waterloo-universitet i Kanada, till DN. I det korta perspektivet har också höga inkomster från Israel bara spätt på den palestinska inflationen. Så palestinier måste gå över till att exportera varor och inte arbetskraft.
Israel har hela tiden använt ekonomiska påtryckningar för att få palestinierna att göra som de vill. Det har de gjort mycket medvetet för att få sin politiska vilja igenom. Fadle el-Naqib anser att givarpengarna är en del av problemet:
Det är för mycket pengar och ingen plan. Det är svårt för givarna att ha en plan, de är så spridda, och var och en har sin egen agenda. De palestinska ledarna har ju själva misslyckats med ekonomin.
El-Naqib menar att palestiniernas ekonomi hjälptes av den israeliska till en början men bara under de första åren av ockupation. Sedan gick det snabbt utför och den palestinska inkomsten per person är mindre än en tiondel av Israels.
Nu finns det faktiskt en plan för ekonomisk uppbyggnad och en grupp som jobbar för den. Den kallas Aixgruppen och är sammansatt av israeler, palestinier och internationella ekonomer. Den förutsätter att Gaza får igen sin flygplats (som förstördes av israelerna 2000, efter att ha stått nybbygd 1999) och att en hamn byggs för sjötransporter. Det finns också plan för järnväg för både varor och människor.
Men ekonomen Arie Arnon, en av en ledarna i Aixgruppen, låter inte optimistisk när DN träffar honom i Jerusalem.
Ingenting kan göras om det inte blir någon fredsprocess.