Ekonomi

Päls i modet bäddar för nya uppfödare

Foto: Nicklas Thegerström

Pälsen har kommit ut ur skamvrån. I år väntas försäljningen slå rekord.

– Päls har en plats i modebilden som den praktiskt taget aldrig har haft förut, säger ­Johan Dalén på Svensk Mink.

Handeln med päls har återhämtat sig från de magrare åren på 1990-talet då supermodeller som Naomi Campbell och Claudia Schiffer bojkottade lyxplagget i en uppmärksammad kampanj för djurrättsorganisationen Peta.

Mink dominerar marknaden totalt. För tio år sedan låg världsproduktionen på under 30 miljoner minkskinn om året, i dag är den uppe i nära 70 miljoner. Under samma tid har priset på skinnen nästan tredubblats, enligt siffror från intresseorganisationen Svensk Mink.

Intresset är större än någonsin och anledningen stavas mode.

– Två tredjedelar av modeföretagen har päls på catwalken. Marknaden har expanderat i flera år och kommer att expandera ännu mer. Både den nuvarande försäljningen och prisnivån är rekordhög, säger Sander Jacobsen, kommunikationschef på auktionshuset Copenhagen Fur som är världens största auktionshus för päls.

Auktionshuset säljer huvudsakligen mink, men även en liten andel säl, sobel och lamm. I år räknar det med att sälja 23–24 miljoner skinn, varav 1,1 miljoner är producerade i Sverige.

I takt med den ekonomiska utvecklingen har Kina seglat upp som den största marknaden i världen. Även Ryssland är ett viktigt försäljningsområde.

Säsongens första auktion äger rum den 14 december. Med tanke på det varma vädret under hösten och den höga skinnproduktionen är auktionshuset lite försiktigt med sina förväntningar.

– Konsumenterna efterfrågar fortfarande mycket päls. Men vi har ökat produktionen av mink i flera år nu och måste kanske sänka marknadspriset, säger Sander Jacobsen.

Flera näringsidkare passar på att rida på framgångsvågen.

Enligt Svensk Mink ökar svensk minknäring för första gången på 20 år. Det senaste dryga året har ungefär 150 personer hört av sig och cirka en femtedel av dem ligger i startgroparna för att börja med uppfödning.

– Det är främst två kategorier som hör av sig: befintliga lantbrukare med dålig lönsamhet och unga högutbildade som jobbar inom lantbrukssektorn och vill starta eget, säger Svensk Minks vd Johan Dalén som tror att ett 20-tal nya minkfarmer startar nästa år.

Johan Dalén tror att branschen har lyckats tvätta bort en del av sitt dåliga rykte, som han anser har förföljt den sedan 1990-talet då den var för dålig på att bemöta kritiken om vanvård.

Han säger att uppfödarna tjänar på att se till att minkarna har det bra, eftersom kvaliteten på pälsen är kopplad till levnadsvillkoren.

Anser du att förhållandena för svenska minkar är tillräckligt bra i dag?

– Ja, och vi har stöd för detta i länsstyrelsens kontroller, som visar att svenska minkar mår mycket bra. Gårdsmink har fötts upp i generationer och har inte samma behov som vild mink. Den behöver ha tillgång till mat, boende och möjlighet att ta hand om sina ungar. Näringen är positiv till förbättringar, men det är viktigt att förändringarna grundas på forskning och inte bara på tyckande, säger Johan Dalén.

Så tycker svenskarna om minklantbruk

I april gjorde Ipsos en opinionsundersökning på uppdrag av Djurens rätt som visar att 69 procent av svenskarna inte tycker att det ska vara tillåtet att föda upp mink i bur för pälsens skull. 31 procent anser att det ska vara tillåtet.

I oktober genomförde Sifo en undersökning på uppdrag av Svensk Mink som visar att 44 procent av svenskarna anser att det ska vara tillåtet att bedriva minklantbruk i Sverige. 40 procent tycker inte att det ska vara tillåtet, medan 16 procent saknar åsikt.

God förtjänst. Den som startar en farm måste satsa 5–7 miljoner kronor, men investeringen är betald efter tre år, enligt Svensk Mink. Marit Sundberg