Flaskor krossas efter vinprovningar så att de inte ska kunna säljas på svarta marknaden i Kina. Efter piratkopierade väskor och kläder har turen kommit till fina franska årgångsviner. De som vet att en tom flaska kan vara värd uppemot tio tusen kronor letar i sopor utanför restauranger.
Tio tusen är vad en tom flaska av märket Château Lafite Rothschild 1982 kan inbringa i Kina.
Den tomma flaskan med den statustyngda etiketten fylls sedan med billigare vin, ibland producerat i Kina, ibland importerat, och säljs som om den vore äkta.
På kinesiska internetsidor söks öppet efter tomma buteljer.
Andra gånger kopieras etiketten och flaskan och fylls med likaledes medelmåttigt vin.
Utseendet på innehållet i buteljen är nästan omöjligt att skilja från originalet. Vid sidan av ett fåtal kännare är det få kineser som kan känna skillnaden i smak — de dricker därför det dyra franska vinet i god tro.
I Kina, där starksprit och öl traditionellt konsumeras, är vin en relativt ny erfarenhet. Det är först de senaste åren det vunnit popularitet som en dryck för samhällets framgångsrika. Vitt vin ses allmänt som något endast för kvinnor, medan rött vin, då särskilt franska viner och i synnerhet de från Bordeaux, fått ett kraftigt uppsving, som fått priserna att stiga.
Ett eftertraktat bordeauxvin kunde förra året kosta uppemot 60 000 kronor i Kina. Det skedde efter att det blivit populärt att ge bort som gåvor.
Internationella vinimportörer i Kina varnade redan för ett halvår sedan för att det fanns fler ”Château Lafite Rothschild 1982” i Kina än vad som producerades i Frankrike. Stor försiktighet rekommenderades.
Nu säger en sommelier, Duan Lian, till tidningen Global Times att nästan 90 procent av vad Lafite säljer i Kina är fejkat. Utbredningen av förfalskningarna, hävdar han, har gradvis drivit kunderna bort från märket och urholkat dess värde.
Piratkopierade viner finns över hela landet, från billiga märken till de dyraste, konstaterar experter. Enligt försiktiga beräkningar är fem procent av allt vin som säljs i Kina falskt. Och verksamheten blir inte lätt att stoppa. Dels är landet ingen mogen vinmarknad. Vad konsumenter bryr sig om är etiketten på flaskan, inte smaken på vinet. Dels går polisen en svår match.
Flaskorna ser äkta ut. Det är bara genom innehållet i dem bedrägeriet kan upptäckas. Och hur kan man, undrar kinesiska vinhandlare, kräva av kinesiska poliser att de ska veta hur ett visst franskt vin smakar?