Bankerna är de enda vinnarna på premiepensionssystemet. Trots dålig förvaltning har fondbolagen hämtat hem runt åtta miljarder kronor sedan starten. Spararna har däremot förlorat 33 miljarder kronor.
I dagarna ramlar det orangea kuvertet ner i brevlådan. Och det är knappast någon munter läsning. Fjolåret blev droppen för de hårt prövade pensionsspararna hos Premiepensionsmyndigheten (PPM). Hushållens PPM-besparingar har i snitt krympt med 0,8 procent årligen sedan de första inbetalningarna gjordes 1995. Som jämförelse har avkastningen i det allmänna inkomstpensionssystemet, som pengarna annars hade legat i, varit plus 3,5 procent årligen.
Totalt har svenskarna pumpat in 264 miljarder kronor i systemet. Värdet vid senaste årsskiftet låg på 231 miljarder kronor, alltså ett minus på 33 miljarder kronor.
- Vi var ju emot den här delen av pensionsuppgörelsen, säger Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros.
Förklaringen till minussiffrorna är förstås de gigantiska börsrasen det senaste dryga året, men även den usla inledningen på 2000-talet gröpte hål i besparingarna.
Men att börsen faller och kapitalet krymper bryr sig inte fondförvaltarna om. De plockar ut miljarder i avgifter från spararnas konton i alla fall. Bara i fjol uppgick fondernas avgifter till cirka 2,6 miljarder kronor. Men efter det att PPM tvingat fram rabatter måste fonderna betala tillbaka 1,2 miljarder till spararna som återförs året därpå. Ovanpå det tar PPM ut avgifter på drygt 400 miljoner kronor per år för att täcka sin verksamhet.
Summa avgifter i fjol blev ungefär 1,8 miljarder kronor. Under 2006 och 2007 var motsvarande avgifter cirka 1,8 miljarder respektive cirka 2 miljarder kronor, och sedan starten 2000 över tio miljarder kronor, varav bankerna har kammat hem runt åtta miljarder enligt TT:s beräkningar.
- Jag tycker det är ett mycket ineffektivt system för pensionssparande. Vi är kritiska till att det har byggts upp en väldigt stor sektor som framför allt gynnar banker och fonder mer än vad det gynnar spararna, säger Thomas Östros som vill se en markant rensning av antalet fonder.
I procent av det förvaltade kapitalet har avgiften sjunkit något de senaste åren. Under fjolåret var den 0,3 procent i snitt för spararkollektivet i PPM, vilket är lägre än vad varje enskild fondförvaltare brukar ta. Men om det inte hade funnits någon valfrihet och PPM hade handlat upp hela förvaltningen själv skulle avgiften varit max hälften så stor.
- Då hade den hamnat på 0,10-0,15 procent, säger Fredrik Andersson på PPM.
Och trots bankernas miljardintäkter ger förvaltarna och deras avgifter knappast valuta för pengarna. Avgifterna gör att de flesta fonderna inte klarar av att slå sina jämförelseindex. Enligt PPM klarade bara en av tio räntefonder att ge bättre avkastning än sitt jämförelseindex. Bland aktiefonderna är det bara knappt fyra av tio fonder som slagit sitt index de senaste tre åren.